Resebrev nr 96 den 16 januari 2012 från Aghios Nikolaos

Resebrev nr 96 den 16 januari 2012 från Aghios Nikolaos

Nytt år och nya förväntningar, visst är det härligt!

Och härligt är det att fortfarande vara lediga och kunna ägna våra dagar åt trevliga saker. Att göra utflykter till exempel. Så på Lisbeths första riktiga formella lediga dag, hon har ju haft en lång invänjningsperiod, var det dags att hyra bil och ge oss iväg till Heraklion. Vi har varit där som hastigast vid några tillfällen, men nu var det två saker vi ville titta på. Dels Palatset i Knossos och dels på Heraklions Arkeologiska museum.

Vi ville börja med Palatset i Knossos, men vid entrén satt ett anslag, att det var stängt på grund av strejk. Vi bannade oss för att inte ha kollat upp detta innan resan. Men vi fick kontakt med en trevlig man som arbetade där och som förklarade anledningen till strejken. Det är nämligen så att personalen inte får betalt då de arbetar på helger. De var däremot på plats för att inte bli uppsagda, men stängde platsen för besökare. Han var uppriktigt ledsen att det drabbade turisterna och också för att de egentligen verkligen behöver alla turistinkomster de kan få. Turistinkomsterna lär ha sjunkit med 40 % under det senaste året. Och det slår ju hårt på alla, eftersom turismen är Greklands störta inkomstkälla och att de allra flesta familjer har någon som arbetar inom det. Han berättade också att renoveringen av Arkeologiska museet, som skulle varit klar år 2010, hade avstannat och det just nu bara var några enstaka rum som var öppna för allmänheten. Han avrådde oss från ett besök eftersom det inte var värt pengarna. Det var ju en tråkig upplysning, eftersom vi vet att museet inrymmer en fantastiskt fin samling av föremål från den minoiska tiden, alltså för mer än 3000 år sedan. Vi hade velat titta på originalen av Ormgudinnan, Tjurhuvudet som är ett dryckeskärl, Bläckfiskvasen och alla vackra Fresker. Här i Aghios Nikolaos finns nämligen en mycket duktig konstnär som kopierar de gamla sakerna på ett fantastiskt fint sätt. Vi har varit i hans verkstad, tillika butik, och studerat hur han arbetar med detta pilliga konsthantverk. Sakerna ser verkligen mycket naturtroget gamla ut. Men än så länge får vi nöja oss med att ha sett kopiorna, för renoveringen av museet lär ju inte bli klart under den tid vi är kvar här på Kreta.

Däremot öppnades Palatset i Knossos på måndagen och då var vi naturligtvis på plats. Ett strålande vackert väder, knappt några andra besökare än vi, så ni kan förstå att bara de detaljerna var njutbara. Vi har ju känt en viss mättnad av att titta på ”gamla stenhögar” som vi skämtsamt säger, men vi ville ändå ge Knossos en chans eftersom det är Kretas största sevärdhet . Det första palatset byggdes ungefär 2 000 år f. Kr men det förstördes av en jordbävning. De restaurerade ruinerna som man ser idag, är efter det andra bygget som skedde ungefär år 1 700 f.Kr. Så gammalt är det onekligen.

En museichef i England, sir Arthur Evens, köpte hela området i början av 1900-talet och finansierade utgrävningarna med egna pengar. Först kritiserades Evens av andra forskare för att hans dokumentation och renoveringar innehållit för många gissningar. De flesta kretensare accepterar numera palatsets historia och tror att Knossos verkligen är platsen för kampen mellan Theseus och tjuren Minotaurus, som gjordes upp i labyrinten som finns under kung Minos palats. Minotaurus var till hälften man och till hälften tjur, föddes av kung Minos hustru och dräptes av Theseus. Det är alltid roligt att läsa på lite historia om platserna och de gamla föremålen och bilderna som vi kikar på.

Palatset var stort och i flera våningar och man tror att det har varit mer än tusen små rum och en områdesyta på 20 000 kvadratmeter. Byggnadsmässigt var det ganska komplicerat med ljusschakt som släppte in ljus till bottenvåningarna, totalt fyra våningar, pyloner och trädörrar, och ett sinnrikt vattenledningssystem med rinnande kanaler och avloppssystem. Drottningrummet var utrustat med ett fint keramikbadkar. Och en spolbar toalett!

Tvåmetershöga, dekorerade keramikurnor användes för att lagra säd, olja, vin eller vatten. De var otroligt vackra. De renoverade freskerna på väggarna var intressanta då man sett så många avbildningar på foton, i böcker och på andra ställen. Nu fick vi se dem i naturlig storlek och i sin rätta miljö. En av de vackraste freskerna var delfinfresken som prydde drottningens rum. Den berömda tjurhopparfresken var också fin. Tjuren symboliserar kraft och virilitet, och på borggården brukade unga män utöva en akrobatisk sport som gick ut på att fånga tjurens horn och sedan göra balanskonster på ryggen.

Vi rekommenderar ett besök på Knossos, intressant, informativt och välunderhållet.

Eftersom vi fick en dag ”över” gjorde vi en bilutflykt in i landet och körde på olika småvägar. Kreta är verkligen bedårande vackert även så här års. I horisonten kunde vi se bergstoppen Ida som nästan är 2 500m hög. Den var helt täckt av snö. De kringelkrokiga vägarna var nästa helt bilfria och de små byarna vi körde igenom såg nästan helt öde ut. Vi hade emellertid tur och stannade till vid ett ställe nära vägen där olivskörden pågick för fullt. Några män hade fullt upp med att dra ner oliverna med en sorts elektrisk kratta med roterande pinnar. Tidigare i Portugal, har vi bara sett att de använt störar och slagit mot grenarna. Denna metod kanske skonar träden bättre. Under träden låg stora nät där oliverna damp ner. Sen samlades näten in, oliverna sållades för att få bort blad och kvistar, och sedan packades oliverna i säckar för att köras till en olivkvarn. Dit tog vi oss inte, men vi vet att man där pressar oliverna och kvalitetsbestämmer sorten. Oliver konserveras också och av krossade oliver tillverkar man tvål och lampolja och av kärnorna gör man faktiskt gödningsmedel. Det visste vi inte!

Skördetiden har varit igång några månader och går förmodligen mot sitt slut nu. Det är en stor industri och man tror faktiskt att Kreta var den första platsen där man började med planterade oliver. Enligt den grekiska mytologin sägs det, att första olivträdet har planterats av krigsgudinnan Athene i Atens Akropolis. Olivkvisten har blivit en grekisk fredssymbol.

En annan symbol som vi ofta träffar på längs vägarna är de små minneskyrkorna. De sätts upp vid platser där någon omkommit. Vissa av kyrkorna är dekorerade med blommor och tända ljus och inne i, kan det stå ett fotografi av den omkomne och kanske en flaska med något drickbart och ett glas. Det är tänkt att man kan stanna till, ta sig en skål och på så sätt utföra en hedrande handlig.

 

En annan sak som vi noterat då vi kört runt på ön är att många byggnadsprojekt, hus och vägar framförallt, ser ut att ha övergetts utan att ha blivit klara. Vi ser att detta skett för många år sedan. Och det är väl ett tecken på att landets ekonomi inte hastigt har gått i stäv. Vi har ju också sett att en hel del strejker har avlöst varandra, så visst påverkar det sysselsättningen och folket. Men man kan inte som vanlig turist märka av någon sämre standard än vad vi har hemma. Folk är fint klädda, kör fina bilar, allt finns att köpa i affärer. Barnen ser glada ut. Kanske är det fler arbetslösa unga män som sitter på kaféer och dricker kaffe under dagtid!

Vinterstängt har det varit sedan november månad här på Kreta så det var inte tal om att hitta något litet pittoreskt lunchställe uppe i bergen. Nej, det fick bli storstaden igen men det blev gott ändå. Vi bodde på ett fint och centralt beläget hotell så det gick utmärkt att parkera bilen och strosa runt för att se oss omkring. Heraklion blev huvudstad 1971, tidigare var det Chania. Den gamla delen av stan är ruffig och en av de mest nerklottrade platser vi sett, trånga gränder och mörkt. Men det kändes trots det inte osäkert att gå där kvällstid. Att kika närmre på hamnområdet var förstås självklart, dit dras vi alltid av någon underlig anledning? Men de flesta aktiviteterna fanns förstås i centrala delen vid Lejontorget. Där fanns ett stort utbud av restauranger, affärer och kulturella byggnader. Mycket är gammalt förstås, men då jordbävningar har härjat flera gånger, finns det också nyare områden. Runt stadskärnan löper ett stort och gammalt befästningsverk med höga murar. På vissa delar kan man promenera för att få en fin utsikt.

På kvällen åt vi en utsökt god middag på en italiensk krog. Ni förstår att vi passar på att njuta av livets goda!

På trettondag jul var det en ceremoni här nere i hamnen i Aghios Nikolaos. Det var en kyrklig föreställning, men också folklig, så till vida att väldigt många människor mött upp kring hamnbassängen trots att vädret var uselt. Vi har inte riktigt hittat information om vad ceremonin betyder, men praktiskt så gick det till på följande sätt. Stadens långskäggiga präster mässade en stund och plockade sedan fram ett antal små träkors som de kysste. Sedan slängdes ett träkors i vattnet. Då stod redan badbyxförsedda unga män beredda i fiskebåtar, för att snabbt dyka på huvudet för att få tag på trofén. Detta upprepades tre gånger och de snabbaste männen fick träda fram på ett dekorerat podie och ta emot gratulationer, och kanske också välsignelse, av prästerna. Säkerhetsbåtar med dykare var på plats, polisen, blåsorkestern, ballongförsäljaren och dragvagnen med spunnet socker. Medan vi väntade på att ceremonin skulle börja, var det ett antal ungdomar som visade sina segelkunskaper i hamnbassängen med laserbåtar och optimister. Det var roligt att titta på. Ungdomarna är mycket aktiva, har sina båtar i vår marina och är ute på träning/tävling varje helg.

Som sagt, vi förstod inte innebörden av ceremonin, men vi hade fått en anledning att ge oss ut på en promenad. Vi tog vägen via bageriet, köpte oss en god bulle, och kilade tillbaka hem till värmen i båten.

Ja, det har varit kallt och ruggigt väder den senaste perioden efter jul. Det har regnat och blåst mer än vi förväntat oss, och då är det föregående vinter i Turkiet som vi jämför med. Det är visserligen ungefär 12 till 15 grader på dagarna men nattetid kan det krypa ner till 7-10 grader och då blir det kyligt i båten. Vi har en bilvärmare som står på och den håller värmen bra. Den väsnas en del, så på natten stänger vi av den för att kunna sova. Men det är inget ideal att bo på en liten båt i fuktigt väder. Kylan tränger igenom skrovsidorna och det blir kondens som vi måste hålla efter. Vi ser fram emot att det ska bli stabilare och torrare väder. Och det blir det snart, såklart!

Hej och tack för denna gång, vi hörs!

Lisbeth och Lasse