Resebrev 23 juni 2003

Skickat: 12.47 – 23/6
TACK SÅ MYCKET alla go’a vänner som på annandag pingst kom farande till Björlanda Kile och Öppen Båt
dag (och dagarna före och efter). Det var en fantastisk uppslutning och gott med alla kramar. Vi
överraskades av en massa trevliga presenter som redan kommit väl till pass. Champagnen första
segelkvällen, stjärnvinsten från Lisebergs chokladhjul på 1 kg (att ha när det blåste som mest på
Nordsjön!!!!), gott vin, vinöppnare från Ostindiefarartiden, böcker, CD-skivor, sill, knäckebröd, torkade
kantareller, pepperkakor, godis, sommarsylt, längtansfoton, miniatyr-midsommar-stång, fiskedon, tavla med
motiv från Bohuslän, Hilda-tröjor, hemsydda gästflaggor och all annan fin utrustning till Hilda.
Hur har det gått för oss då?
Vår första etapp lördagen den 14 juni blev till Högö, en liten ö strax söder om Marstrand. Här har vi legat
massvis med gånger tidigare och det var bara att knyta fast vid vår favoritankarboj i viken. På ditvägen såg
vi massar av gråsäl och ryggfenan på en tumlare.
Vi sjöstuvade och gjorde oss seglingsklara för att dagen efter hissa segel och från Hättebergets fyr sätta kurs
270′ mot Skottland. Det blåste mest emot så vi drog oss upp mot Norska sydkusten. Vi undrar varför Hilda
går så långsamt? Vi får ingen fart på henna vara sig med vindrodrets hjälp eller med handstyrning. Har vi
lastat henne för tungt? Har vi lastat fel? Har något fastnat under kölen? Visst hade det varit bra med ett
omvänt periskåp så att man kunnat kika under kölen. Det var liksom inte läge att kroppsligen ta sig under
ytan och titta när det bara är 15’i vattnet. Mycket grov sjö, 7-12m/sek. Nästan inga andra båtar syns till.
Vi fascineras av stormfåglarna som följer oss alldeles ovanför vågtopparna. Vi är helnöjda med vårt nya
vindroder (Sailomat). Det styr bättre än vi själva kunnat styra. Vi kontrollerar kurs, fart och horisont och kan
sedan sitta bekvämt under sprayhooden och läsa och bara åka med. Den trevliga äggklockan i storformat
kommer väl till pass för att inte glömma bort eller somna ifrån sina göramål eller vakter.
Morgonen efter lade sig havet som en turkosfärgad matta för att på eftermiddag blåsa upp ordentligt rätt
emot. Vi gick då in till Farsund på Norska sydkusten för att vänta på bättre vind. Först därinne (efter
backning) fick vi fart på Hilda igen så det är mycket troligt att det hade fastnat något i kölen.
På tisdagen (den 17 juni) lämnade vi Farsund i kav lungt och varmt väder. Vi gjorde bra fart med hjälp av
strömmen. Stormfågel, tretåig mås och havssula ser vi.
Stormfågeln sitter tidvis och äter på flytande maneter!
3 timmars vakter, lugn natt. Dagen efter ökar vinden överraskande kraftig och vred emot 14-20m/sek (så sa
inte väderprognosen). Otäckt höga vågor men Hilda tuffar på och styr alldeles utmärkt. Vi lyssnade på
Danskt väder kl 19.00 som sa ökande vind och vridande mot väst. Med den prognosen hade vi en tuff
segling att vänta, under kanske två dygn i mot vind, så vi fattade beslutet att vända tillbaka till Norge. Med
facit i hand och fortsatt kuling från väst ute på Nordsjön så känns beslutet rätt. Vi har bestämt att vi ska
vara finväderseglare!
Återresan till Norge gick bra med endast 1/3 del av Genuan ute. Oerhört höga vågor. Regnskurar, kolsvart
himmel och starka vindar. Återigen prisar vi vindrodret som tycks styra bättre ju hårdare det blåser. Det
rullar mycket och det är ett konststycke att fixa mat i byssan, 3 gångar hamnade matan i durken!! Vi märkar
också att vi stuvat lite slarvigt. Ingenting går sönder, men inne i skåp och lådor far saker omkring så det
känns som att ligga inne i en tombola då man ligger i salongens sjökoj. Instinktivt håller man armarna över
huvudet då man tror att något ska komma farande. Nattsömnen blev som ni förstår inte alltför ljuv.
Midsommaraftons morgon ankrar vi i en liten fin vik strax utanför Farsund. Vi ligger fint här och inväntar
bättre väder på Nordsjön. Prognosen ser inte bra ut, fortsatt kuling på kuling på… och från väst.
Ska vi tänka oss något annat? Vi funderar på annan färdväg, beroende på väder och vind så kan en tänkbar
väg vara Englands ostkust ner mot Dover. Vi får se vad det blir för beslut.
Allt väl med oss.
Kramar från Lisbeth & Lasse.
PS.
"Lycka till på de sju haven" har vi önskats av många. Vilka hav är det då??? Tack Eva Adolfsson, du letade
fram svaret ur Pelle Holms "Bevingade ord". De sju haven, engelska The seven seas, diktsamling av R Kipling
1892, om Norra och Södra Ishavet, Norra och Södra Stilla havet, Norra och Södra Atlanten samt Indiska
Oceanen. Är det månna någon som har denna diktsamling stående i sin bokhylla? Vi lånar den i sa fall gärna
när vi kommer hem i september. DS.

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s