Resebrev 6 aug 2003

Skickat: 20.20 – 10/8
Resebrev nr 6 från la Camarinas 6 aug 2003
”Ahhh, nu doftar det Spanien”!!!!!
Först nu känns det att vi har kommit en bit på väg och att vi har semester. Här är varmt och fuktigt så det är
solhatt och dricka som gäller. Vi lovprisar vårt ”Vindscoop”, en slags tygtratt som vi hissar upp ovanför och
ner i förpiksluckan. Den fångar suveränt upp luft och pytsar ner den i båten, ja den är så bra att vi bestämt
att köpa ytterligare en att ha i däcksluckan i salongen.
Vi har funderat mycket över att tillverka en bra bimini (solskydd) över sittbrunnen, men vi kommer
förmodligen att vänta med det och köpa en i Lissabon. Vi såg nämligen sådana i en katalog här i la Coruna
och de var inte alls så dyra som vi trott. Fram till dess får det duga gott med en grön presenning som vi
hänger över bommen. Det ser lite ”Taikon” ut, men det är nödvändigt att få skugga annars orkar man
ingenting.
Vi har inte velat lämna Hilda för längre utfärder med anledning av att vi tagit bort alla undervant från
masten. Inte för att det kan hända så mycket, men hamnen är flitigt frekventerad av stora båtar och det
svajar ordentligt ibland och då vill vi passa henne.
La Coruna i landskapet Galicien, är en viktig hamn och fiskeort för djuphavsfisk, ca 250.000 invånare. En
storstad med blandad ny och gammal bebyggelse, faktiskt riktigt charmig. Spårvagn finns det här också!
Vattnet i stans centrum är rent och fint så man badar där till och med.
Vi hittade en jättefin marknad med otroligt fräscha råvaror i form av fisk, kött, grönsaker och frukt. Nu kan
vi äntligen frossa i att handla alla de där speciella sakerna som vi velat göra på våra tidigare resor som
backpackers men inte haft nåt ställe att ”kocka ” på. Det är jättemysigt att laga mat i båten. Vi har förresten
fått riktigt bra kläm på vår tryckkokare som Lena Ehn hittade åt oss på en loppis. Den håller kvar matens
arom i grytan och förkortar koktiden (= spara gasol) Den är förstås också mycket säker att använda under
färd ifall den skulle kana av spisen. Locket sitter ju säkert fast.
Men vi har också varit på restaurang. En kväll var vi med Monique och Miquel på Tapas restaurang. Det är en
mängd blandade smårätter och av det vi beställde från spanska matsedeln var några överraskningar. Vi har
inte riktigt kommit in i spanska språket ännu och dessutom är spanskan lite ovanlig här i Galicien.
Vi var också ute en kväll med Svante på ”Manannan” och åt en superb skaldjurstallrik.
Båttillbehörsaffärer är alltid intressanta. När någon nyanländ kommer till hamnen så är det tre saker de
frågar efter; Mataffären, duschen, båttillbehörsaffären! Vi hittade fyra stycken som i princip låg bredvid
varandra. Vi behövde slangbit till dieselfiltret, en travare, tjockare fiskelina, fler krokar och så blev det några
nya färggranna bläckfiskdrag.
En eftermiddag tog vi en rejäl långpromenad ut till udden vid inseglingen till stan. Vi var ute vid Herkulesfyren,
som är den i bruk äldsta fyren i världen. Den är 106m hög och syns väldigt långt utifrån. Tyvärr kom
vi lite sent så vi kunde inte gå upp i tornet.
Vi fick våra efterlängtade vant på måndag middag och allt passade perfekt så nu är Hilda en segelbåt igen!
Vi stannade i la Coruna i 6 dagar och under tiden kom även Anja och Pekka in i hamnen. De hade haft lite
bekymmer på färden över Biscaya så nu ville de slå följe med oss till nästa hamn. Vi lämnade tidigt tisdag
morgon i stilla och soldisigt väder och gick längs kusten för motor halva dagen. Vi ser en hel del skräp och
oljeklumpar men det verkar som om saneringen efter oljetankern Prestige som sjönk här utanför i november
2002 på 3000meters djup har gått bra. På de stränder vi varit hittills syns inga som helst spår.
Under dagen såg vi tusentals simkrabbor (Portunus holsatus) som alltså som namnet säger, simmade på
ytan där det var ett djup av över 100 meter! Märkligt. Att vi visste var det var berodde på att vår expert på
området, fiskhandlare Svante, berättade om dessa krabbor eftersom de ingick på vår skaldjurstallrik i la
Coruna.
På eftermiddagen kom så den efterlängtade lagom fina gennacker-vinden som vi tittat efter under vår
seglats. Upp med gennackern, den nya fina blå-gul-vita som lätt hissades med hjälp av strumpa. Den är ca
100 kv2 och den var jättefin! Vår fart ökade bra och det var en fröjd att avsluta eftermiddagens segling in till
la Camarinas.
Vi lägger oss för ankar i den lilla viken innanför hamnpirarna och tar på kvällen dingen in till bryggan och
sitter hos Anja och Pekka och ”tjötar” tills fram på nattkröken.
Adios Amigos!
Lasse y Lisbeth

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s