Gästbrev 10 maj 2004

Skickat: 20.15 – 10/5
Hej Kära Lisbeth, Lasse och Hilda
Nu är vi tillbaka i verkligheten och vardagen igen från att ha gjort ett besök i
paradiset.
Den svarta och röda färgen på huden börjar att mattas. Klockradion väcker oss
som vanligt igen. Baddräkten är rentvättad och inlagd i skåpet. Ingen idé att
krypa i den för att ta ett dopp från båten i det fantastiska vattnet, salt, varmt och
turkos.. Det blir att stå i duschen och drömma sig tillbaka. Vi har framkallat en
del kort, från den kameran som jag fick låna av er.
Tittat på filmen, där man nästan blir i gungan. Det är inte lätt att filma stående
på en båt på ett gungande hav. Otroligt vackra vyer, ståtliga kryssningsfartyg och
inte minst framåtlutande hopp från kanten på en båt. Sven´s bejublade
dykningar är obetalbara. Till åskådarnas stora jubel och glada tillrop.
Hilda, du sköna. Så fantastiskt gott man sover hos dig. Sakta gungande med
takluckan öppen låg vi och tittade på natthimlen som var helt översållad med
lysande stjärnor.
Örat registrerade kluck, kluck och skrap, skrap. Det skrapande ljudet var något
djur som åt det gröna som fastnar på undersidan av båten.
Inte undra på att man somnar så gott.
När vi åkte ifrån dig, för att uträtta ärenden eller kanske bara ta en promenad,
kändes det alltid varmt om hjärtat när vi såg dig igen, du vita skönhet med den
vajande svenska flaggan på ”baken” av båten. På kvällen lystes du upp av Lasse
egna designade röda trattlampan så exotiskt. Inga svårigheter i den mörka
natten att hitta hem till dig.
Och så mycket som ryms inombords. En nätkorg i ”taket” fylld med allehanda
frukter och i fantastiska färger. Sofförrådet med blandade drycker och ett
reservlager med allting,
t.o.m matjesill. Ett uterum där vi såg fantastiska solnedgångar och utsikter.
Soluppgångar såg vi aldrig eftersom vi är sjusovare. Och denna fantastiska
bakdel försedd med trappa för att underlätta ned och uppstigning i detta
underbara vatten.
Att glida fram med dig genom vågorna, med seglen i topp, vinden som svalkar på
kinden, bruset från havet och känslan av oändlighet när man inte ser land
någonstans.
Det är fantastiskt.
Och så till dem som sköter om dig, Hilda
Ni fantastiska människor som brunbrända stod på flygplatsen i Fort de France och
tog emot oss med stora famnen.
Vilken känsla för oss, och speciellt för mig som trots allt inte träffat er mer än två
gånger, att få möjligheten att komma ut på ett sånt här äventyr.
Att lämna ett kallt Sverige och dimpa ner i Västindien med 35º i luften och 28º i
vattnet.
Och så mysigt vi hade det tillsammans. Goa skratt, retsamma kommentarer, att
med hjärtat ge och ta hela tiden. Kamratskap. Förstod under resans gång att
Lasse och Sven genom åren blivit riktiga bundisar, både som arbetskamrater och
vänner med stor respekt för varandra.
Och så, dessa underbara morgondopp flytande som en kork i detta fantastiska
vatten.
Och sedan, dessa härliga, exotiska frukostar och på kvällen ovanliga middagar
med kött och fisk som inte var som hemma. Frukt och grönsaker som smakar
riktigt gott.
Och så denna kocka som kommer med överraskningar som man inte glömmer.
En fruktsallad mitt ute på havet som vi inte kan glömma. Känner snålvattnet
komma bara jag tänker på den. Det stora fisket med Wahoon som slet tag i
reven, och sedan tumultartat drogs upp i båten och fick sig en redig
Gammeldansk. Den vägde 6,5 kg och räckte med råge till 3 middagar. Vi både
grillade och stekte den. Kanongött. Fredagsmarknaden i den lilla byn där vi kunde
fylla en hel tallrik med hemmalagat, allehanda gott för 100 kr för oss fyra.
Sedan kryddade vi tillvaron på semledagen med västindisk semla. Båtbakad bulle
med egenhändigt gjord mandelmassa och lite lös grädde. Nubbe, matjesill och
gräddfil kryddad med snapsvisor i mörka kvällen var heller inte dumt.
Med bil tog vi oss runt Martinique under två dagar på slingriga vägar med
rallyföraren Lasse vid ratten.
Minnesbilder:
Fantastiska utsikter över berg och hav, regnskog och blommor.
Söndag = kyrkdag i en by som vi åkte förbi där dessa mörka, kolsvarta
människor klädda i regnbågens alla färger stod utanför sin kyrka. Herrar i sina
vita skjortor och kostymer och dessa vackra, rynkiga, äldre kvinnor i sina härliga
hattar och kläder och som går med en sådan stolt gång.
Fikastunden på en sten med regnskogen runt omkring. Promenad i en botanisk
trädgård med fantastiska blommor och träd.
Nu har vi fått alla bilder från digitalkameran på en CD och kan sätta oss i soffan
för att njuta på nytt. Det är underbart.
Hoppas allt är bra hos er. Här går livet vidare. Våren har kommit. Träden lyser av
skirt ljusgrönt. Påsk- och pingstliljor lyser överallt i rabatter.
En jättekram och tack från Inger och Sven.
Vi hörs.

Annonser
Det här inlägget postades i Gästbrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s