Resebrev 2 oktober

Resebrev nr 25 den 3 oktober 2004 från Trinidad
Också var vi här igen!
De fyra månaderna hemma i Sverige gick fasligt fort. Vi har haft
jättetrevligt med många besök hos nära och kära och vi vill tacka så
mycket för all gästfrihet som har visats oss.
Men kors i taket så mycket god mat vi har stoppat i oss! Nu måste
det till andra bistra tider för att bikinin ska gå på.
Den mesta tiden har vi tillbringat i vackra Bohuslän, men vi har
också varit i Stockholm, i Linköping, i Norge och i Danmark. Vi har
också bott i Kungälv och i Göteborg.
Resan tillbaka till Trinidad gick fint. Vi var på plats härnere den
23 september med ett hiskeligt stort bagage. När man flyger med
British Airways härifrån har man nämligen möjlighet att ta med sig
64kg per person uppdelat på två kolli. Den möjligheten tog vi
naturligtvis, och dessutom tog vi med ett extra kolli på 32 kg som vi
betalade extra för (ca 800kr). Således kånkade vi på 5 stycken
32kilos bagage och så vårt handbagage(4st) Förutom våra kläder så
var det mesta i packningen nyförskaffning och reservdelar till båten.
Hilda var torr och fin både ut och invändigt och hade tagits väl hand
om av svenska Hanna som bor och arbetar härnere. Hon har tittat
till båten varje vecka, kollat batterier, och hållit stånd mot
kackerlackor som hade hittat in i båten. Man ställer ut ett antal
kapsyler med gift som de små liven äter utav och sedan får man
städa bort resterna.
Ingen kan hålla djuren borta, det är bara att acceptera att de finns
här och ta bort dem när de kommer. De är ganska oskyldiga, de för
inte med sig någon smitta så vitt vi vet, fast man vill ju inte ha dem
ombord ändå.
Det stora samtalsämnet sen vi kom ner har förstås varit allt som
hänt kring orkanen Ivans framfart. Det är otäcka historier och
hemska bilder vi hört och sett. Ivan gick alldeles norr om Trinidad
och drabbade grannön Grenada med stor kraft. Vindstyrkan var
uppe i 70-
75 meter per sekund. Ungefär två tredjedelar av befolkningen miste
sina hem, ett stort antal personer skadades och många dog. Allt på
ön slogs förstås ut, el, vatten, vägar. En intensiv hjälpaktion sattes
in härifrån Trinidad. Det kommer att ta lång tid för folket innan allt
är ”normalt” igen, Grenada är ett fattigt land.
De segelbåtar som låg uppe på marinorna eller i ankarvikarna fick
stora skador. De föll som dominobrickor. Några båtar sjönk. Listor
på de ca 270 båtar som fanns på ön sitter uppsatta här och man
kan läsa hur det gått för de olika båtarna. Två svenska båtar har
klarat sig med mindre skador. Vi själva är oerhört tacksamma för
att vi avbeställde vår bokade plats på Grenada och lade upp båten
här i stället. Det var aldrig oron över en orkan som gjorde att vi
ändrade oss, det är mycket sällan det kommer någon så här långt
söderut, senast det hände var för över 50 år sedan.
Ja nu bor vi här i båten som står på land. Vi klättrar upp och ned för
vår stege och in under presenningar som täcker båten från sol och
regn. Det känns lite som att tälta, här och där läcker regnet igenom
då solen har gått styggt åt täckningen. Det har hittills kommit en
rejäl regnskur varje dag. Och det känns skönt för här är varmt och
vindstilla i marinan, ca 35-40 grader. Det första vi gjorde var att
beställa en hyr AC och då blir ju tillvaron ombord betydligt
behagligare. Vi försöker ha ca 23-25 grader nere i båten och då
sover man gott och kan använda huvudet för tankeövningar.
Vi är i full färd med underhållsarbetet, utsidan på båten är vaxad
och klar, den nya vindrutan i glas är på plats och just nu monterar
Lasse nya rör för upphängning av våra solcellspaneler. De har suttit
lite ”sisådär” tidigare men nu hoppas vi kunna vinkla dem lite
effektivare.
Det stora arbetet som ska göras är att vi ska byta motor. Vi har
beställt en Volvo Penta D2- 55 som vi ska få levererad om en vecka
( hoppas vi) Priset på motorer är fördelaktiga här nere så då är det
ett bra tillfälle att göra affär.
Svenskarna som har sina båtar härnere börjar komma tillbaka, vi är
7st besättningar just nu. Det är mycket att prata om hur vi haft det
hemma och förstås om våra seglarplaner. En del ska fortsätta att
segla omkring i Karibien, en del ska gå västerut genom Panama och
fortsätta jorden runt. Vi får se vart vår egen kosa bär. Vi har i alla
fall bestämt att vi ska segla västerut och besöka Margaritas och
sedan bort mot SanBlas-öarna. Dit kommer nämligen vårt första
besök, syster Rose-Marie och väninnan Inger. De kommer att vara
tillsammans med oss över jul och nyår och det ser vi mycket fram
emot.
Ja, så mycket mer var inte att berätta denna gång. Vi har börjat att
regelbundet titta in på internetkafet så vi ser förstås fram emot en
lika livlig korrespondens som förra säsongen!
Stor varm och svettig kram till er alla från landseglarna Lasse o
Lisbeth

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s