Resebrev 5 december 2004

Resebrev nr 28 den 5 december 2004 från Curacao
From 1 januari har vi ny hemadress
Lars Wennergren/Lisbeth Ekman
C/O A Wennergren
Tomtebacksgatan 2 B
416 71 GOTEBORG
ÄNTLIGEN ÅR VI ÅTER PÅ BÖLJAN DEN BLÅ ( men varför måste
vägen till CURACAO gunga så!)
På eftermiddagen den 25 november kastade vi loss från bryggan
och vinkades far-väl av de närmast sörjande.
Hanna kom med fruktpåse, Smilla skänkte en saftig ananas och ute
i ankarviken låg danska Bingo som skickligt slängde över en fin
nystickad yllemössa!” Bra att ha om ni kommer att frysa om
öronen!” Vad de nu menade med det?
Tack alla goa’ vänner som spridit så mycket värme och närhet
härnere. Vi är helt övertygade om att vi kommer att ses igen!
Scotland Bay blev första övernattningsstället, en liten vik endast en
halvtimmes motorgång från Chaguaramas. Det var till denna vik vi
anlöpte Trinidad på påskafton tillsammans med Anders och Jenny
och det är i denna vik som många trinidianer tillbringar helger.
Denna kväll var det inte så många båtar ankrade. Det var så tyst
och stilla så att vi klart och tydligt kunde höra apornas vrål från
skogen. Det var två olika flockar som höll till på vardera sida om
viken. De liksom tävlades om att höras starkast.
Mängder av olika sorter fåglar höll både kvälls och morgonkonsert.
Idyllist ställe att lägga i minnesbanken!
Det var också skönt med frisk luft i näsan efter de många dammiga
dagarna i marinan samtidigt som vi gjorde i ordning det sista på
båten.
Lasse kom på varför batterierna inte laddades ordentligt. Det var en
kabel till generatorn som inte satt fast ordentligt. Motorrummet är
ju inte särskilt stort och i det här fallet fick Lasse ta en spegel och
hänga i ett långt snöre för sänka ner bakom motorn att kunna
inspektera innersidan. Då såg han felet och sedan var det bara att
förlänga armarna och krympa händerna för att komma åt på
baksidan och dra till.
Ja, trångt är det men klart mycket bättre alternativ än vad en
annan båtägare i marinan fick göra. Han beställde en
Mercedesmotor och fick vänta i 7 (sju) månader på leverans. När
motorn äntligen levererades var det inte endast lyckotårar som
utgöts. Motorn var för stor! Alldeles för stor! Vad göra? Skrovet
skars upp på stålbåten och sedan byggdes båten ut undertill!
Efter att ha hört den historien skall vi aldrig mer klaga över sena
leveranser eller för små utrymmen!
Vi låg gott i ankarviken men kände att vi måste iväg för att få
ordning på sjöbenen. Så med båten välstuvad och sjösjukeplåster
bakom öronen gav vi oss iväg.
Friskt men gungigt och på eftermiddagen kom kraftigt regn med
åskbyar. Vi blev plaskblöta på ett litet kick. Regnet höll i sig så vi
bytte till torra kläder och sjöställ och rustade oss inför natten.
Eftersom vi började med nattsegling beslöt vi att sova i sittbrunnen.
Det kändes bra efter ett så långt segeluppehåll att vara ”uppe” båda
två. Man glömmer lätt de gamla rutinerna och att man måste
förpassa sig till apstadiet igen. Att använda fötter och tår för att
hålla fast saker eller hålla fast med hakan eller under armhålan.
Man skulle filmas!
Det går åt massor av ”antiglid-dukar”, det går åt massor av toarullar
att stoppa mellan föremål som gnirkar eller kanar. Men man
lär sig!
Och så är det sjöbenen igen. Man grips av en lätt illamåendekänsla
och trötthet, så det går inte att härja och stå i nere i båten. Det är
klokt att ha färdiglagad mat som bara behöver värmas och sedan
vara ”utomhus” så mycket det går. Normalt sett tar det 2-3 dagar
innan kroppen har vant sig vid gungandet.
Nästföljande dag ankrade vi utanför den lilla ön Testigos. Vi var då
inne på Venezuelas vatten och hade hissat gästflaggan samt den
gula flaggan som betyder att vi inte har klarerat in i landet.
Tullbåten körde förbi två gånger och vinkade glatt och eftersom de
inte bad oss att komma in och vi inte hade för avsikt att gå i land så
hoppade vi över tullen och drog iväg följande morgon, som var
söndag.
Det blev en härlig dag på sjön. Fregattfåglar, pelikaner och sulor
följde oss på färden. Vi satte genuan och spirade den och gjorde
god fart, drygt 6 knop i genomsnitt.
Vi började med vaktschemat (4 timmars) och den första natten
hade vi hjälp av den otroligt klara fullmånen. Den lyste upp som en
riktigt stark strålkastare.
Vi mötte att antal fiskebåtar under natten. Vi höll avsiktligt ca 20-30
M utanför Venezuelas kust och det är vad som rekommenderas just
nu för att inte synas från land. Det har varit piratövergrepp längst
kusten i olika omgångar så det betydde att vi var extra vaksamma.
Lisbeth väckte upp Lasse från sovpasset då vi mötte två mindre
fiskebåtar som passerade på varsin sida om. Det pirrade i
magtrakten och pulsen höjdes. Men det var helt vanliga fiskare och
inga pirater.
Lasse fick se det första delfinstimmet, en liten brun sort, som
hoppade runt båten en liten stund i mörkret.
SSB-radion är igång och vi kan nu ha kontakt med andra radiooperatörer.
Vi har prövat några tillfällen och vi hörs bra säger de
som lyssnar. Vi pratar dels med skandinaviska nätet vid 8-tiden på
morgonen. Det är en man som heter Patrik Kinnander och som har
sin båt uppe i St Martin och som håller igång radionätet. Olika
besättningar pratar om destinationer, väder vind och annat allmänt
trevligt prat.
På kvällen kl 18.30 kan man tala med Karsten i Panama. Han har
full koll på väder och vind och hjälper alla som vill med rapporter
och goda råd. En trevlig man som vi ser fram emot att träffa senare
under resan. Det är kul att höra vad de olika båtarna befinner sig.
När Karsten hörde vår i går, såg han att vi skulle ha et regnområde
strax söder om oss. Och visst såg vi regnvädret, men vi fick det
aldrig över oss.
Vi är mycket nöjda med våra nya vindrutor i cockpiten och den fina
sprayhooden som blev sydd på Trinidad. Det blir ett helt annat ljus
och vi har bättre sikt.
Den nya dingen med hård botten, som ligger på fördäck, tar
däremot bort lite av sikten. Men det får vi leva med. Vi har faktiskt
sparat den gamla dingen att ha som reserv och den ligger i en säck
på däck under den nya.
Det är påfallande många som har husdjur ombord. Hund är
definitivt vanligast, förmodligen pga. vaktfuntionen. Katt tar man
med sig för att ha som hjälp i hushållet. Bjud först din katt på den
tillagade maten eller den nyfångade fisken. Ratas rätten av katten
så ska du också göra det!
Vi har bestämt oss för ett annat husdjur, eller rättare sagt den har
bestämt sig för oss. Den mönstrade på i Trinidad och håller till i
akterruffen. Och där är ju tillhållet för sådana djur; en geckoödla.
Den visar sig ibland men smiter kvickt undan. Lasse har döpt
akterruffen till Ödlehytten!
Nu när vi är tillbaka i den TURKOS världen så känns det helt
fantastiskt härligt.Vattnet är så start klart turkos och sikten är helt
otrolig. Solen glittrar i de små vågorna som vi sakta seglar på. Vi
gör endast några få knop och det är otroligt avkopplande. Vi
befinner oss i ögruppen Los Roches. Det är en nationalpark med en
mängd små mangrove-sandstrands-öar. Det var väl egentligen så
här vi tänkte oss Karibien. Ö-kedjan i Karibien hade betydligt högre
landmassor än här i Venezuela. När vi angjorde denna ögrupp fick
vi god hjälp via VHF-en att ta oss in mellan det södra revet. Tre
andra svenska båtar, Malinda, El Cordero och Milou var redan på
plats och ankardrammen var isad på El Cordero. Så just nu seglar vi
samman alla fyra och ska angöra nästa lilla ö som heter CRASQUI.
Ankringen gick fint. Man får segla med Eye-ball; alltså lita till
ögonen . Man måste ha solen i ryggen. De digitala sjökorten
stämmer inte här, de felar på ca 0,5 M och det är lustigt att titta på
”seglarlinjen” efteråt. Den går tvärs över grund och öar.
Härligt är det att hoppa från båten ner i det ljuvliga vattnet, att
komma iland och gå barfota i den mjuka och vita sanden, men
framförallt skojigt att studera de tusentals pelikaner som håller till
här. Pelikanen är en fågel som av utseendet att döma inte alls
skulle kunna flyga, men där misstar man sig.. Lustigt ser det ut då
fågeln springer upp på vågen och tar fart. Sedan seglar den galant
och spanar efter byte. När den sedan störtdyker ner efter bytet tror
man nästan att den ska bryta nacken av sig eller göra magplask
med sin stora hakpåse djupt indragen.
Och att det finns pelikanmat i denna vik råder det ingen tvekan om.
Det är som att ha ankrat upp i ett stort akvarium. Små och större
fiskar hoppar i hela stim runt båten, det plaskar och blänker, helt
fascinerande. När vi gjorde en tur med vår dinge, såg vi ett antal
ganska stora hajar alldeles uppe vid ytan. Det såg pelikanerna
också och snabbt var de där och nafsade och drog i ryggfenorna.
Hajarna var förstås alldeles för stora för att låta sig fångas.
Till denna lilla paradisö kommer dagsturister från Margaritas för
härlig avkoppling över dagen. Det finns en restaurang och en liten
affär.
Åh, så vi njuter av allt det vackra!
På eftermiddagen samlades den lillas svenskgruppen på stranden
för lite prat och dricka. Strax före solnedgången fick vi raskt ge oss
av då moskitosvärmen kom farande och gjorde anfall på armar och
ben. Hem till båten för att kurera med Aloe-plantans blad.
Suveränt!
Den 2 december på morgonen lämnade vi ön och satte kurs mot
CURACAO. Strålande väder, 7-10m/sek och vi gjorde 6-7knop. Vi
hade genuan uppe och vindrodret styrde hela dagen för oss. Vi såg
endast några få dykbåtar, annars hade vi hela det glittrande havet
helt för oss själva.
Vi passerade syd om Isla de Aves vilket är de sista öarna som tillhör
Venezuela.
Bonaire, Curacao och Aruba, ABC-öarna, tillhör Nederländerna.
Bonaire passerade vi syd om under natten och tidigt fredag morgon
var vi framme i Curacao.
Här kommer vi att stanna några dagar för sightseeing och
proviantering inför nästa segling till Isla Porvenir i San Blas.
Troligtvis finns det inga kommunikationer såsom telefon eller
Internet i ögruppen så om det är tyst från oss ett tag framöver så
vet n ni anledningen.
Så för att vara på den säkra sidan vågar vi oss på en första önskan
om
EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR
till alla våra nära och kära!
Hej från oss och glöm inte att dra tomten i skägget!
Lasse och Lisbeth
TIPSRUTAN
Skaffa din en Aloeväxt i en liten kruka att ha ombord eller hemma.
Växten ska stå torrt i sandblandad jord, vattnas sparsamt. Skär en
liten bit av växten, skär itu på mitten tills du ser den glatta och
klibbiga saften. Stryk på små sår, kliande myggbett eller då huden
blivit lätt bränd. Hjälper och lindrar genast
SUVERÄN NATURMETOD!

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s