Resebrev 7 augusti 2006

Resebrev nr 42 den 7 augusti 2006 från TOAU, Fakarava i Franska
Polynesien
Bonjour!
Ja tänk om man hade kunnat tala det franska språket ändå! Man missar
mycket då inte händer och fötter räcker till. Här talas ju också inhemska
språk och dialekter som är olika på de olika öarna. Utmärkande för det
polynesiska språket är att det innehåller så få konsonanter men desto fler
vokaler. Vi har trots allt hittills klarat oss hjälpligt med engelska.
Sist vi skrev var vi på UA POU i ögruppen Marquesas och vi lämnade den ön
den 2 juli i sällskap med finska båten MARITA med Tapio och Irmelie
ombord. Vårt mål var ögruppen TUAMOTU, som ligger i hjärtat av Franska
Polynesien och består av 77 atollöar. Det är sjunkna vulkaner, låga och
oskyddade, ganska dålig jordmån och inget speciellt kan växa där förutom
kokospalmer. Det är torrt och sandigt, oftast finns inget vatten förutom det
som kommer från himlen. Runt de ytmässigt små öarna skyddar korallrevet
från att vågorna ska gå in över landytan. Oftast är det en eller flera
öppningar i revet där man kan ta sig ut eller in med båt och då är det bra att
veta djupet och bredden på öppningen samt hålla koll på tidvattnet och
strömmarna. Svårare än så är det inte! Avstånden mellan de olika atollerna
är ungefär en till tre dagsseglingar så det är viktigt att lyssna på vilket väder
som är i antågande. Just nu är det regnsäsong och vindarna går inte alls på
räls från sydostlig riktning som vi förväntade oss innan vi kom hit, utan
växlar ganska ofta. Levebrödet på öarna är fiske, odling av svarta pärlor,
kopra och turism med inriktning på snorkling och dykning. Livet verkar vara
idylliskt och enkelt även om avigsidor som drogbruk syns ganska tydlig.
Människorna vi mött är otroligt vänliga och generösa.
Till ön KAUEHI tog det 4 dagar att segla. Vi hade mestadels fin vind, fick en
lagom stor tonfisk på kroken, såg ett antal andra båtar på vägen, pratade
med MARITA över VHF;en en gång om dan och skötte också om Lasses
dunderförkylning med Alvedon och mycket vila.
KAUEHI var en liten sömnig by, en mataffär eller "magasin" som det kallas,
en liten fin kyrka och en pärlodlingsfarm. Till pärlodlingsfarmen åkte vi på
lastbilsflaket tillsammans med 10 vuxna och 5 barn för att få en lektion i hur
det hela går till. Intressant även om det inte var säsong just nu för att
plantera in de små plastkulorna i musslan. Musslorna lockades att sätta sig
på långa svarta flossade linor som hängdes ner i vattnet, pärlan rullade runt
inne i musslans svarta pärlemo-lager och skördades sedan två gånger om
året. Pärlindustri har funnits sen slutet av 1800-talet men metoderna har
utvecklats betydligt och vi själva tycker kanske att det är "fusk" att plantera
in keramikkulor i stället för det ursprungliga naturliga sättet, då små sandkorn
själva letar sig in i musslorna. För vår del blev det inget köp men
kostnaden kan ligga mellan 100kr till 1000kr per styck.
Med på turen var också besättningen på svenska båten SALLY BLUE, en
AlbinVega med norrlandsungdomarna Kajsa, Jonathan och Daniel ombord.
En av kvällarna hade vi grillparty på stranden då alla båtbesättningarna var
med och trakterade dessutom en massa olika musikinstrument. Det spelades
gitarr, ukulele, flöjt, munspel, trumma och maracas. Jonathan underhöll med
eld-jonglering vilket var synnerligen effektfullt i den svarta natten. Ja, tänk
så trevligt man kan ha det med små medel.
Efter en vecka på ön skulle vi lämna tillsammans med MARITA men då hade
de otur som hade fastnat med ankaret så hårt i ett korallhuvud att det var
omöjligt att ta sig ifrån stället. Vi stannade förstås och arrangerade så att
pärldykare nästa dag kom och dök ner och lossade kätting som snott sig runt
i flera varv. Det är inte lätt att veta var ankaret ska hamna då djupet är ca
12-13 meter och det är inte heller helt enkelt att dyka själv så djupt och
utföra ett arbete. Nästa anhalt blev FAKARAVA, den näst största ön i
Tuamoto, och det bor ca 500 människor där. Vi kom lägligt dit den 14 juli då
säsongens stora festligheter började. Det var fest varje dag och dessa
innehöll bland annat tävlingar av olika slag. Det tävlades i dans förstås, i
musik, spjutkastning högt upp i luften för att träffa en kokosnöt uppsatt på
en stolpe, rodd, boule, palmbladsflätning och en avslutande eldlöpning. Det
sista var spännande att titta på. Sju män sprang iväg runt kvarteret med en
stång över axeln. I ändarna på stången hängde frukter, kokosnötter och
blomster vilka kom i rörelse då de sprang. I andra handen höll de en
eldfackla. Det var tungt och oerhört ansträngande och vissa frukter ramlade
av under loppet. Därför vägdes både löparna och stängerna både före och
efter loppet. Poäng sattes även på hur stängerna var dekorerade, inget
annat än naturmaterial var tillåtet. En mycket trevlig festvecka och mycket
glädje och mycket god mat, det är så vi kommer att minnas FAKARAVA.
Här skiljs vi från MARITA som ska gå vidare till Tahiti och vi själva seglar
vidare en fin dag till TOAU. Det gör vi på Lasse födelsedag och under den
behagliga seglatsen bakas det tårta och öppnas paket!
I inloppet till TOAU möts vi av lokalbefolkningen som kommer ut med båt
och anvisar oss en av de nio lediga bojplatserna. Det kändes mycket
välkomnande. Bojarna är gratis, men det förväntas att man ska besöka
restaurangen för en middag, även om det inte är något krav. Denna lilla ö
har vi fått rekommenderad som en av de finaste och väl skyddade i hela
Tuamotu. Och det är trivsamt här, det märks inte minst på hur länge båtarna
stannar. Några veckor eller mer är inte ovanligt. Vi hälsades välkomna av
norska BLUE MARLIN, med Rune, Idunn och barnen Marita och Hedda ombord,
Likaså fanns danske Lars ombord på engelska båten SUMÈ. Så det är
verkligen en stor skara nordbor som är ute och ser sig om på haven!
Två systrar med familjer bor på ön, De driver viss verksamhet såsom en liten
restaurang, det finns några små bungalow och de tar emot dykargrupper.
Familjerna arbetar likaså med fiske och viss kopratillverkning. Familjerna tar
gärna med oss ut på fiske och det har varit mycket lärorikt att vara med och
se vilka metoder de använder. En dag var vi ute och dök efter "clumbs" (en
slags mussla). De växer i korallerna och ska spetsas loss med en
skruvmejsel och det tog ett tag innan vi kom på tekniken.
Att fånga bläckfisk har också varit spännande. Men det gäller att ge akt på
de långarmade djuren, de är kvicka och slingrar sig gärna upp över armen
och mot huvudet. Lasse blev ordentligt biten en dag och behövde
sannerligen hjälp för att komma loss från det slingrande djuret. Sen gäller
det att snabbt slå bläckfisken hårt mot vattenytan och att sedan kränga
"huvudet". Ett visst "meck", men de är goda när de väl kommer på tallriken.
Vi har smakat massor av god mat på restaurangen, fisk av alla de sorter,
skaldjur, men även kyckling och gris som familjerna föder upp och som
springer lösa på ön.
När man stannar så pass länge hinner man också lära känna både familjerna
och övriga båtbesättningarna lite extra. Det har varit otaliga grillpartyn,
dansuppvisningar, vollybollspel, pingis men framförallt snorkling och dykning
för de som kan det.
Vi har tagit långa promenader tillsammans med favorithunden Baloo, som
älskar vatten och som vid två tillfällen varit ute på revet och fångat
papegojfisk åt oss. Han var kvick, bet dem över ryggen och kom simmande
in till stranden och lade fisken vid fötterna på oss! Fantastisk jycke! Och god
lunchmat till oss!
Janne och Stina på CHRISTINA kom också hit efter en vecka och trivs lika
gott som vi.
Under perioden har Lasse varit aktiv på några andra båtarna och hjälpt men
med diverse råd och praktiskt arbete med riggar och roder, ankarfästen och
utombordare. Inne hos värdfamiljen har han spikat skivor på huset och varit
med och tillverkat en tallrikshylla.
Ja, man får hjälpas år då resurserna är begränsade.
Tur i oturen hade Gaston, restaurangägaren på ön, som skadade lilltån så illa
igår att den var tvungen att amputeras. I båtbesättningarna här fanns en
kirurg och två sjuksköterskor! Läkaren hade operationsutrustning ombord
som togs iland och patienten mår efter omständigheterna väl.
Vi är nu klara att ge oss härifrån, våra vattentankar är fulla med regnvatten,
men vi är lite tomma på diesel och förnödenheter så vi måste dra vidare till
nästa ö där det finns ett "magasin". I morgon förväntar vi oss att det ska bli
lämpliga vindar för en 6 timmars färd till grannön APATAKI.
Ha det gå gott alla vänner och så hörs vi snart igen!
Kramar från Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s