Resebrev 5 maj 2008

Resebrev nr 59 den 5 maj 2008 från Bundaberg
Hej!
Vi är tillbaka i Bundaberg efter vår biltur och nu ska vi berätta lite mer om hur turen gick vidare.
Senast vi skrev var från Mount Isa och minnet är, att orten helt dominerades av den viktiga gruvindustrin. Gruvan innehöll bly, koppar, silver och zink och rökpelarna stod täta mot skyn. Jättelånga tåg transporterade malmen ut mot kusten. Trots det upplevde vi stan som lugn och trivsam. Och så var vi förstås tillbaka i civilisationen igen och hade definitivt lämnat ökenområdet.
I Mount Isa gjorde vi ett besök hos ”The Flying Doctor”. Inte för att vi behövde hjälp med något utan för att vi var nyfikna på hur organisationen var uppbyggd. Den flygande doktorn är ett viktigt komplement till den vanliga sjukvården i tätorterna. Det finns ganska många stationer runt om i Australien. Staten betalar men man tar gärna emot donationer. Därför är stationerna öppna för allmänheten och man kan titta på filmer och utställningar
Sen längtade vi efter havsluft och ställde därför kosan upp till Karumba som ligger i
Gulf of Carpentaria och är ett eldorado för fiskare och fågelskådare. I Karumba skulle det också finnas gott om saltvattenskrokodiler, så vi var lite nyfikna. Men havet var brunt av utrinnande flodvatten, det lockade inte alls till något spännande. Det blev mest krokodilhistorier från befolkningen och mängder av varningsskyltar som satt längs stränderna.. Däremot fick vi se en avgjutning av en stor best som man hade fångat. Den var enorm, mätte hela ca 8,5 meter och var jättebred över ryggen. Vi var tveksamma till riktigheten, men fick bekräftat att det var sant. Vi valde sedan småvägar ut mot östra kusten. En kväll bestämde vi oss för att våga köra i mörkret trots varningar om djur på vägen. Och visst var varningarna befogade. På den 9 mil långa sträckan såg vi ett djurliv vi inte skådat tidigare. Vi körde i krypfart och det var väl, eftersom vi såg kossor och oxar, kängurur och emu, fåglar i hundratal, en uggla, grodor, possum och echidna (en slags igelkott) en varan och en hare! Vi vet inte varför de går ut på vägen då mörkret faller. Vet ni?
Vi hade nu kommit till ett område med helt annan natur. Regnskogen dignade av grönska, här fanns gott om vattenfall och varma källor, vi körde genom höga berg och djupa dalar och det var sååå härligt att ha lämnat den torra öknen. Vi njöt! Här satt varningsskyltar för trädkängurur och cassowary en fågel som kan bli mer än 2m hög och har hjälm, men vi hade inte turen att få se dem.
Vi nådde kusten som nordligast vid Port Douglas och därefter drog vi oss sakta ner längs kusten via bad och turistorter som Cairns, Townsville, Bowen, Macay, Rockhampton, Gladstone och till Bundaberg. Det var en vacker kust, vi njöt av den första regnskuren på nästan två månader och vi kände återigen att det var höst på gång. Våra träningsoveraller vi köpt på resan kom väl till pass igen, då nattemperaturen var låg nattetid. Annars var det lite sorgligt att se de vackra långa sandstränderna med bara ett fåtal badande. De flesta badade i pooler eftersom det är för riskabelt att slänga sig i havet på grund av olika sorter farliga kubmaneter. För att över huvud taget kunna simma så har man på vissa ställen lagt ut nät som ska hindra maneterna. Men då vi tittade på näten så tyckte vi de var alldeles för grovmaskiga för att fånga upp de minsta, som lär vara inte större än en tumnagel. Hur som helst så pratade vi med en av badvakterna och fick med oss lite information och broschyr om vilka maneter vi ska akta oss för. Manetsäsongen ska vara fram till juni månad .
Vi gjorde en mycket fin tur lite i landet till Eungella nationalpark. ”Molnets land” betyder det och det kunde vi förstå då vi stretade uppåt med bilen till nästan 1000 m.ö.h. Dit kom vi för att se den skygga platypus, näbbdjuret, som lever i en flod där. Och visst hade vi tur som fick se det lilla gulliga djuret som jagade sin föda i det klara vattnet. I det grumliga lervattnet i Koorana Crococile Park fanns det däremot inga gulliga djur. Vi gjorde studiebesök för att lära oss lite mer och efter den lektionen kommer vi definitivt inte att hålla händerna i vattnet då vi är i krokodilområden. Hu, så hemska de stora bestarna var. Och så snabba! En duktig farmägare matade djuren och berättade om deras vanor, och vi är glada att vi fick ta del av hans goda råd inför vår kommande seglats.
Stina Dabrowski gjorde förresten en TV intervju där för några år sedan. Men det elakaste djuret ges inget utrymme i vare sig reselitteratur eller från folk som bor här. Kanske för att det är ett så simpelt djur som en liten fluga. Men när den anfaller i tusentals så är det en riktigt stor plåga. Flugorna finns dessbättre inte i städerna men så fort man kommer lite i utkanten så är det ett stort irritationsmoment. Vi var till slut tvungna att skaffa oss flugskydd att ha över huvudet för att överhuvudtaget kunna vara utomhus.
En annan liten varelse som inte har stört oss men som vi sett i mängd, är termiten. I stora delar av ökenområdet var det längs vägarna många höga och vackra skulpturer gjorda av dessa djur. Termiterna bildar samhällen liknande binas. De har sin drottning som lägger ägg och sina arbetare. Mängden av termiter gör att man måste bespruta vid nybyggen för att inte bli invaderade av trädätarna.
När vi kom tillbaka till Bundaberg hade vi en vecka till övers på hyrbilstiden.Vi gjorde en del småärenden och körde sedan i sakta mak tillbaka till Brisbane för att återlämna bilen. Vi drog faktiskt en lättnandets suck då vi var klara med allt och att faktiskt inget hänt oss eller bilen under de två månaderna. Vi vande oss aldrig vid den hetsiga trafiken som flåsade oss i nacken. Vi kör vanligtvis inte som sniglar, ”Laura” eller ”gubbe med hatt” men vi gjorde endast tre omkörningar på två månader. Och då var ett fordon en traktor!
I Brisbane besökte vi immigration för att eventuellt förlänga vårt uppehållstillstånd som går ut i slutet maj månad. Om allt går som vi tänkt kommer vi förmodligen att lämna Australien innan tillståndet går ut. Vi skaffade därför visum till Papa New Guinea på konsulatet och fick det ordnat samma dag.
Vi köpte också en ny livflotte, Zodiac, då vi var tvingade att ge upp otaliga försök att få vår gamla, en Autoflug i väska, ompackad här i landet. Vi hade tidigare försökt både i Canada och i USA och Franska Polynesien och nu vågade vi inte lita på den längre. Den gamla skänkte vi till övningsändamål och det var ju trots allt en god gärning.
Nu har vi flyttat båten från Port Marina och kört för motor upp i floden till stan där vi ligger vid en boj. I morgon har vi fått tid för upptagning av båten vid Slipway marina. Vi ska tvätta båten, måla botten och göra lite andra arbeten. Antagligen blir vi på land i en vecka.
Ha en fin pingsthelg och njut av allt grönt och skönt!
Vi hörs såklart igen! Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s