Resebrev 13 november 2008

Resebrev nr 67 den 13 november 2008 från Langkawi, Malaysia
Selamat pagi! ( är god morgon på malaysiska )
Och idag har vi verkligen en god morgon då vi ligger ankrade på en nästan pastoralt vacker plats på södra delen av området Langkawi. De många små trädklädda bergsöarna reser sig på höjden och speglar vattenytan alldeles ljusgrön. Vi ligger i en liten kanal som går mellan en liten ö, väl skyddade från vindar men ändå drar en liten skön fläkt genom sundet. Här är alldeles lugnt och stilla, fågelsången har precis tystnat men den var öronbedövande en timma tidigare. Vi är inte ensamma, 6 andra båtar har också hittat sig hit. Här stannar vi en dag eller två för att vila, reflektera och
göra lite skrivarbeten.
Sist vi skrev lämnade vi Singapore sent på eftermiddagen, och vi hade en stark trafikerad sträcka att ta oss fram igenom. Mörkret kom snabbt, så det gällde att vara vaksam och alert och se sig för. Det svåraste var att bedöma avstånden och riktningen då vi fick möten med bogserbåtar som hade jättelånga släp utan belysning. Det mest förnuftiga var förstås att göra en stor gir bort från transporten för att inte hamna på vajern mittemellan. Vi väjde också för många fiskeredskap och otroligt mycket skräp som strömmen förde med sig. Men trots allt så måste vi medge att det gick väldigt bra för oss och att vi fått en jättebra träning. Så efter dessa eskapader kommer det att vara lätt som en plätt att nattetid röra sig fritt i Göteborgs hamn.
Natten efteråt ankrade vi utanför Melaka, och gick nästa dag vidare till Admiral marina strax söder om Port Dicksson. Vi gjorde en enkel incheckning i landet genom att betala en liten summa pengar till kontoret, för att de skulle sköta klareringen. Alternativet hade varit att vi själva hade tagit bussen in till stan för att ordna med detaljerna. Vännerna å Stressless och Xora fanns på plats då vi kom in, men de lämnade sedan båtarna och gav sig ut på resa i landet under några veckor.
I sällskap med ett ungt norskt par, Eli och Jörn på CELINE, tog vi bussen söderut till Melaka. Stan var trevlig med gammal historia som både portugiser, holländare och britter bidragit med. Den mest pittoreska delen var Chinatown med sina trånga gränder, antikbutiker och restauranger. Många älskar Melaka för den goda matens skull. För vår del blev det MC Donald till frukost och Pizza Hut till middag ena dan. Sånt kan man också längta efter!. Vi gjorde stan i två dagar, besökte museer strövade på gatorna, kikade in i små tempel och åkte en tur med blomsterdekorerad cykelriksha. Vi tittade på ett gatuuppträdande där en kines borrade sitt finger genom en kokosnöt!
Eli och Jörn reste sedan tillbaka till marinan, men vi själva fortsatte med en annan buss norrut till huvudstan Kuala Lumpur, eller KL som den oftast kallas. Stan är stor, 1,5 miljoner invånare. Det är ett brusande larm och avgaser från stans trafik, som gör att man först bara vill lämna stället. Stans bussar korkar fullständigt igen gatorna. Men, vi har sagt det tidigare, efter ett tag så hittade vi de lugnare platserna och det gemyt som vi visste fanns. Då blev det roligare igen och vi fick krafter tillbaka för att turista i stan. Den
här gången uppskattade vi att ta hissen upp i KL Tower som är 421 meter högt. Själva utsiktsplattformen är 265 meter upp. Alltid lika fascinerande att se en stad uppifrån. Vi njöt också av stillheten på den fina platsen vid Merdeka Square. Där står en flaggstång som är 100 meter hög. Vi bodde mitt i Chinatown, hjärtat i stan, som på kvällarna är en enda riktigt trång marknadsgata med full kommers och massor av restauranger. Mitt i all trängsel stötte vi ihop med ett svenskt par, Christina och Stanley, som vi träffade i Singapore. Då känns världen liten. Vi åt en god middag och hade trevligt sällskap ihop på kvällen. Vi hade valt ett jättefint nyöppnat hotell, men njutningen uteblev då ett stort sällskap med kineser förde ett herrans oväsen på natten. Trots att vi ringde till receptionen och klagade blev det inte mycket sömn för oss. Då vi kom ner till frukostbuffen fanns det inte en smula mat kvar, kinesgästerna hade sopat rent. Vi bytte hotell till nästa natt och där fick vi större valuta för pengarna.
Väl tillbaka med buss till marinan tog vi oss an de vardagliga sakerna som att tvätta, städa, laga mat se till båten, fylla diesel och vatten. Men vi hann också bada i hotellets pool, vi gjorde promenader upp till byn, besökte fredagsmarknaden som var mycket fin och hade många spännande saker att sälja. Vi smakade på nya frukter vi aldrig sett tidigare, lycheejuice var gott och vi köpte pannkakor fyllda med nötter och majs. Mycket goda! Nästan varje dag åt vi middag på en liten kinesrestaurang i byn. Vi betalade ungefär 25 kronor per person för middag och så pass billigt kan man knappast laga maten för själv.
Den 1 november lämnade vi marinan och gick för motor upp till Port Klang, där vi ankrade över natten. Vi fortsatte på morgonen upp genom en starkt trafikerad kanal i lä av en yttre ö. Det var trots allt ett bra vägval, då vi efteråt fick höra att en annan båt gått utsidan av ön. De hade mötts av ett hiskeligt oväder och blivit tvingade att vända och ta skydd upp i kanalen. Själva märkte vi inte mycket mer än att vi fick regn under en kort stund. Nästa natt gjorde vi en ankring i mörker då klockan blivit över midnatt innan vi fann ett lämpligt ställe. Vi orkade inte fortsätta eftersom det var alldeles för mycket fiskenät utlagda och som var svåra att upptäcka i mörkret.
Nåväl, nästkommande dag var vi framme vi den lugna viken på västra Palau Pankor och där vilade vi ut i tre dagar. Ön har många namn som lockar framförallt lokalbefolkningen dit. Andarnas ö, Lugna ön och Apornas ö. Vi gjorde strandhugg och hyrde en liten moped och körde runt den lilla ön. Det tog oss bara ett par timmar men det var en trevlig utflykt. Vi var i fiskehamnen och tittade på fiskarnas trålar och andra redskap. Så annorlunda med jämförelse till vad vi har hemma. Vi läste att fisket är viktigt på denna ö, men blev lite förvånade över att vi fann så otroligt många affärer som sålde torkad fisk, mest småfisk. Måste ta reda på vad de använder all den fisken till. Färsk fisk så vi överhuvudtaget inte någonstans. Det blev ytterligare en ankring i mörker vid vår fortsatta färd norrut men, då hade vi en stark extra lampa som hjälpte oss, månen. Efter den natten tog det oss bara tre timmar att nå Georgetown City Marina som ligger på ön Penang. Penang kallas ibland för Orientens pärla. Georgetown, som är huvudorten och Malaysias andra till storlek största stad, blev en trevlig bekantskap. En livfull, färgsprakande stad full av små affärer där människor arbetar och har sin egen vardag. Ingen uppbyggd turiststad utan en levande stad med dofter som skvallrar om att man befinner sig i Orienten. Det är dofter av ris och kryddstark mat, röken från männens cigaretter som påminner om kryddnejlika, den stickande odören från frukten durian och den mättade rökelsen från tempelområdena. En spännande stad fullt med smågator och prång, men även nybyggda områden i utkanterna eftersom stan växer. Den nybyggda bron till fastlandet bidrar förstås till attraktionen. Vi gjorde en busstur ut till ett affärscentrum för att handla mat. Vi missade gratisbussen och klev på den vanliga bussen, som på sina kringelkrokiga vägar tog en hel timme för att komma fram. Chauffören stannade vid ett ställe för att handla mat i ett litet gatustånd. Vi log lite åt tanken att han lät
alla passagerare vänta på sig. Men det var inte bara mat till sig själv, utan han köpte också varsin påse med fyllda pannkakor till oss två och till ett annat turistpar. Vilken fin gest!
När vi skulle åka tillbaka med gratisbussen var den 1 timma försenad. Lasse hade precis gått för att leta efter en taxi då bussen kom, så vi missade bussen. Då ringde en ung kvinna, som vi suttit och pratat med, efter sin granne som kom med bil och körde oss till marinan. Vilka snälla människor vi träffat på!
Nåväl, lite misstänksamhet kan vi dock själva skapa som tex då vi skulle gå på en offentlig toalett i ett affärskomplex. Lasse var på väg att gå fel, till damernas, men då Lisbeth också skulle gå dit kom en hop med muslimska kvinnor och drog och slet i henne, för att hindra henne att gå dit. De var mycket upprörda och protesterade högljutt. Tills en kvinna stirrade på Lisbeths bröst och sa ”Hon har bröst, det är en kvinna!” Vilka skrattsalvor det blev då de upptäckte fadäsen. Hela damrummet pratade om saken. När vi sedan efter bara 5 minuter kom till frissan, (ja, även kort hår behöver ansas) så visste damfrisören redan om historien.
Att besöka frisören här (och i Singapore också) innebär en härlig upplevelse. Förutom klippning och föning, så ingår det massage av huvudet, nacken och axlar. Vilken ljuvlig och lyxig avkoppling. Det vore en nisch för svenska frisörer!
När vi låg i marinan blev vi bjudna på 70 års kalas. Danska vännen Jörgen var jubilar och hans fru Birthe hade lagat fantastiskt goda skandinaviska rätter. De hade abonnerat ett av rummen på marinan och gästerna var många och av många olika nationaliteter. Vi fascinerades av att så många gamlingar var så pigga och alerta. Kanske håller de/vi sig/oss så unga genom att syssla med något som vi gillar? Påfallande många var människor som ville veta vad som dolde sig bakom nästa hörn, och var medvetna om att det finns många hörn runtom i världen!
I helgen som kommer ska det spelas tennisturnering med de gamle från vår tid, Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg, John Macenro och några till. Vi hade velat titta på någon match förstås men biljettpriserna passade inte vår reskassa. Men vi kommer definitivt att återvända till Georgetown, som i vårt tycke är en av de trevligaste städer vi hittills besökt. Resan hit till Langkawi gjorde vi på en dag. Stilla vatten, stilla vind, lite medström så det blev återigen motorgång. Sen vi lämnade Singapore så har vi nog bara seglat 5 timmar totalt, resten har varit motorgång. Inget önskeläge och faktiskt överraskande då det statistiskt sett ska blåsa 15 – 20 knop från ost vid den här tiden på året. Men vi får ta det som det kommer! Att det kommer fler resebrev så småningom kan ni räkna med! Hör gärna av er med synpunkter och nyheter från hemmafronten.
Malaysiakramar från Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s