Resebrev 13 januari 2010

Resebrev nr 74 den 13 januari 2010 från Indiska Oceanen
Hej då Thailand!
I dag, onsdag den 13 januari, lämnade vi Thailand och har satt kurs mot Maldiverna. Dit är det 1550NM och översatt i dagar kommer det att ta oss mellan 10 till 14 dagar beroende på vilken vind vi kommer att bjudas på. Prognosen de närmsta dagarna lovar svaga vindar. Det är ett läge som passar oss ganska bra eftersom det var längesedan vi gjorde en långsegling och vi förmodligen kommer att justera en del saker ombord allteftersom de dyker upp. Och då är det gott att vi inte har för tuff segling. Sen i morse har det varit jämn och fin vind och vi har pinnat på i ca 5 knop. Havet är utan mätbar våghöjd. Det är alltid lika överraskande att se hur tomt havet är då man lämnat kusten bakom sig. Inga båtar, inga fåglar, inga fiskar inga flygplan. Men det flöt en hel del skräp i strömvattnet söder om Phuket. Vi var glada att vi inte seglade på en drivande jättestor krabb-bur. Den hade inte varit go att få runt propellern!
Fast några dagar tidigare fick vi faktiskt en lina runt propellern just då vi lämnade AoNang. Det var linan till en boj och vi såg den inte i tid utan körde rakt över. Snabbt slog Lasse av motorn och sedan tog han på simfötter och cyklop och dök under båten för att se hur den satt fast. Vi hade tur och behövde inte använda vår skarpa kniv, inköpt just för sådana situationer, utan Lasse kunde lossa linan för hand.
Anledningen till att vi var i AoNang var att Smögen-vännerna Dallas och Eva och ett annat par, Ann-Sofie och Torbjörn, var där på semester. Självklart tog vi chansen att segla över och ses en dag. Det blev förstås både prat och middag och pub och dagen efter kom alla ut till Hilda för att se hur en långfärdsbåt ser ut i verkliga livet.
När man ser konturerna av Thailand försvinna i fjärran undrar vi om vi kommer tillbaka någon gång? Vi sitter och pratar om de minnen vi upplevt och framförallt de människor vi mött. Alltid kommer vi att minnas Pen som drev en sådan trevlig restaurang och lagade så god mat att vi faktiskt åt middag där varje kväll när vi var i Yachthavens marina. Hon satte guldkant på matupplevelsen genom att göra lite speciella saker för sina gäster. Lasse fick extra stora portioner, eftersom han är så stor, och då Lisbeth var lite dålig i magen lagade hon till lite extra med mild kryddning. Damen i den lilla mataffären minns vi också särskilt eftersom hon älskade katter och det låg sovande katter lite här och där på hyllorna i butiken. Varje kväll ropade hon in sina små vänner med mat och det var otroligt så många katter som kom kutande från buskarna för att få sin ranson. Det svåraste var att gå förbi utan att kela med de små söta ungarna, men vi fick skärpa oss för annars fick vi gå tillbaka och lämna ungarna som ville följa oss hack i häl ner till båten.
Den lilla familjen som drev en verksamhet med uthyrningsbilar, tvätt och lite utflykter blev också kända med oss och ville gärna prata bort en stund. Mannen var från en kinesfamilj och
talade engelska med bokstaven l i stället för r. Det blir lite lustigt och det tar
lite tid innan man kommer på vad som sägs.
Och den fjärde personen vi också tog till våra hjärtan var förstås Mr Peh, som gjorde arbeten ombord på Hilda både nu och förra säsongen. Mr Peh kunde egentligen ingen engelska alls men på något sätt så kommunicerade vi väl ändå. Till saken hör ju att han var en duktig yrkesman så vi gav honom fria händer att lösa vissa uppgifter. Men han var så vänlig och go och hade ständigt ett brett leende i sitt ansikte.
Ja, för det är ju så att det är de vänliga människorna som lever kvar i våra minnen och vi måste faktiskt tillstå att det finns gott om Thailändare som mött oss på ett suveränt charmigt sätt. Deras sätt att hälsa genom att sätta händerna under hakan och buga, förstärker ju också det intrycket. Det som vi klagat över i Thailand är ju det alltför varma och fuktiga klimatet på de platser vi besökt. Vi var aldrig uppe i norra delen av Thailand men där är det svalare har vi hört.
Ja, som nämnt seglar vi på och kommer att göra så ett tag framöver. Vår ambition är att skriva lite kortare men tätare rapporter från havet så om någon är intresserad av att följa vår färd så titta in på hemsidan då och då. Och vill ni förgylla våra dagar med några glada tillrop, anekdoter eller annat så tar vi gärna emot det på vår sailmailadress. Sfc6821@sailmail.com Kramar från sjöbusarna Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s