Resebrev 3 februari 2010

Resebrev nr 76 den 3 februari 2010 från Maldiverna
Hej alla vänner!
Den 24 januari kom vi hit till norra delen av ögruppen Maldiverna. Vi ankrade utanför den lilla byn Uligan och här hade redan samlats 17 andra segelbåtar för att som vi, göra ett stopp för att vila, innan vår färd ska fortsätta upp mot Röda Havet. Endast en båt var på väg motsatt håll mot Thailand. Ön var på avstånd lik en Söderhavsö, låg med vitgnistrande sand och kokospalmer. Det turkosblå vattnet var oerhört klart och det var knappt att vi behövde plocka fram cyklopögonen för att se koraller och färgrika fiskar som simmade alldeles tätt inpå båten. Vi uppskattade särskilt de dagliga besöken av stora rockor, som tydligen fann mycket ätbart i viken. De var jättestora och vi kände oss ganska frestade att hoppa i för att komma ännu närmre, men de vi skrämde dem.
Inklareringen var enkel. Så fort vi meddelat att vi kommit fram kom den lilla tullbåten ut till oss. Sex män kom ombord och gjorde klareringen snabbt och effektivt. Sen var det grönt ljus för oss att ta dingen in och besöka den lilla byn. Ca 400 människor bor här. Husen är byggda av korallblock och kringgärdade med höga murar. Om det endast är för att skydda privatlivet. eller om murarna behövs som vindskydd, vet vi inte. Det har inte varit många människor ute på gatorna och de flesta vi mött har hälsat så klart, men folket här har verkat blyga eller till och med lite skygga. Flera kvinnor har vänt ryggarna till då vi försökt få kontakt. Så de unga män som jobbar med den lilla turism som finns, är egentligen de få som vi något sånär lärt känna. Det är en muslimsk by och från minaretens högtalare sjungs det fem gånger om dagen. Här finns tre små butiker, diversehandlare, skola, postkontor och en sjukstuga med doktor, sköterskor och ambulans. Öns södra del var avstängd med höga staket eftersom man projekterar ett resortbygge där. För att mura importeras sand från Indien eftersom sanden på Maldiverna har för hög saltmängd. En eftermiddag gick vi på en guidad visning i området och det kommer förmodligen att bli ett kanonfint ställe att semestra på för den som vill ha lugn och ro och avkoppling.
Vi tog lite promenader längs stränderna förstås och fick möjlighet att studera några båtbyggare som renoverade en gammal fiskebåt. De satte dit nya bord på ett genialt och mycket hantverksmässigt sätt. Långa pluggar hyvlades till och slogs genom borden. De tätade med kokosnötsfibrer som en man satt och skar ut i fina fyrkantiga bitar. Jättekul att se hur de tog tillvara material i
sin omgivning. Inte en enda spik användes.
Vi idkade också socialt umgänge med de andra seglarna. En dag hyrde vi en båt för en heldagsutflykt till öarna i närområdet. Det kan tyckas konstigt att vi seglare åker på sjön på fritiden. Men dessa öar var vi inte tillåtna at segla till själva utan att betala ett dyrbart seglingstillstånd, så då ordnade vi det så
här i stället. Det var en bra tur med bra guide. Lunch fick vi och snorklade gjorde vi. En annan dag samlades alla på ett strandparty, eller potlack som det kallas, där alla bidrar med något matnyttigt, gärna från sitt eget land. Vi bjöd på pannkaksrullar fyllda med äpplemos. Här kom initiativet från de lokala pojkarna, så även de hade med sig spännande mat att smaka på. De hade dessutom haft god fiskelycka under dagen så det grillades diverse olika fisksorter. Det stora bålet gnistrade i kvällen, trummorna plockades fram och det blev dans i natten i den varma vita sanden. Lokal mat prövade vi också då vi bjöds på buffé inne vid hamnen på söndagskvällen. För 12 dollar per person fyllde vi våra magar med en massa olika rätter. Gott, välkryddat och spännande.
Vi hade ingen fiskelycka på vägen hit så vi har köpt tonfisk av en lokal fiskare. Vi har också fått fisk från en båt från Schweiz som gillar fiske och som varje dag kör flera vändor med dingen och släpdörjer eller stannar vid reven och harpunerar. Såklart att vi blev jätteglada då vi fick fisk av dem. En kväll blev vi dessutom bjudna till dem på fiskmiddag. Vi bjöds då på den mest utsökta bläckfisk vi någonsin smakat. Det var minsann inget tuggummiliknande utan mycket, mycket mört och lent kött. Receptet har vi förstås sparat och vad vi förstår är hemligheten den att fiskköttet ska ligga minst ett dygn i frysen innan den tillagas. Vill någon pröva så koka upp vatten och häll i ett halvt glas vinäger och skaka sen ganska många droppar Tabasco i grytan. Fisken ska sen koka i ca en timma eller tills sugkopparna på armarna lätt lossnar. Skär sen upp fisken i bitar, ställ fram en skål med pressad vitlök blandad med god olivolja, doppa fisken i vitlöken och sen bara …mums så gott. Sen fick vi också smaka på en speciell fisk från Eritrea som också var god, men det är bläckfisken vi alltid kommer att minnas. Ja, som ni förstår så har vi mått mycket gott här under vårt besök på Maldiverna. Det har definitivt varit ett bra ställe att vila upp sig på. Kanske trodde vi att vi skulle lära känna lite fler lokala människor, men de regler som vi måste skriva under vid inklarering uttryckte klart att det inte är tillåtet för de lokala att besöka båtarna, att det inte ät tillåtet för oss att besöka hemmen eller ge gåvor utan att först begära ett tillstånd. Då säger det sig självt att man drar sig ett steg tillbaka. Vi gjorde i alla fall ett litet
försök, och mot reglerna, då vi hade kontakt med en av de unga båtsnickarna. Han var så intresserad av att läsa engelska böcker och då tillgången på böcker är minimala här hämtade vi en kasse och gick hem till honom. Vi fick en liten, liten glimt av hur ett hem kunde se ut, men vi stannade bara en kort stund då vi skulle klarera ut samma eftermiddag. Nu är båten återigen fylld med diesel och vatten. Matförråden har vi inte fyllt på eftersom den supply-båt som skulle ha kommit hit med färskvaror är försenad. Men lite äpplen, bananer och papaya har vi fått tag på så lite vitaminer kan vi peta i oss under färden. Ja nästa tripp blir ungefär 1250 NM och prognosen visar svaga vindar, så det kommer nog att ta sin lilla tid. Vi räknar med ungefär 10- 12 dagar. Och så räknar vi med att de stora feta fiskarna ska hugga. Vi kommer att skicka löpande sjörapporter fram till Oman.
Ha det gott alla vänner, vi hörs!
Kram från Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s