Sjörapport/landrapport den 9 – 10 april

Sjörapport/landrapport den 9 – 10 april 2010
Två dagar i följd tog vi bussen in till Port Sudan, som är en större stad och som det tog lite mer än 1 timma att ta sig till. Vi åkte genom ett torrt, platt landskap. Sanden yrde över den asfalterade vägen och la sig som snödrivor brukar göra. Kamelhjordar och getskockar såg vi överallt, liksom massor av trasiga däck längs dikesrenen. De bostäder som fanns i mängd på slätten var mycket primitiva. De var byggda av det som fanns att tillgå i naturen, plus utplattad plåt från tunnor, slitna presenningar och bildäck. Och massor av skräp, mest plastpåsar som flög omkring i luften eller hade fastnat i de taggiga buskarna. Mycket dystert. Det som emellertid lyste upp en aning var de färgstarka skynken som kvinnorna sveper omkring sig. Endast få bär de svarta som var vanligast i Oman och Jemen. Port Sudan sjöd av liv. Det var varmt, torrt och med spännande gränder med allehanda butiker, matställen och dofter. Trafik som var tät med bussar, små minitaxi, bilar och åsnor med kärror. Ingen plockar förstås upp åsne-spillningen så det var klokt att se var man satte sina fötter. Te-stunden tog man på gatan utanför butiken då man helt sonika bredde ut en stor matta och lägger sig där. Det var populärt att röka vattenpipa också, men annars var det befriande få som rökte cigaretter. Snusare såg vi men glädjande nog, ingen som tuggade Qat.
Vi hittade ett hotell med Internet-service och det gladde oss så mycket, eftersom det var så längesedan vi pratade via skype med våra barn.
En enda butik förvånade oss storligen, och det var ett glass-kaffe med italiensk lösglass! Vi undrade så över vilken kundkrets de hade? Förutom vi?
Priserna på varor i de olika butikerna var Ok, förutom de importerade produkterna. 200 g kaffe för 100 kr, 2 rullar tunt hushållspapper för 50 kr, smör som kostade över 150 kr per kilo.
Det blev två spännande dagar med massor av intryck så tröttheten kommer tidigt om aftonen. Fördelen är då att man kan vakna pigg och nyter när ljuset är på väg att komma tillbaka. För det är alltid så spännande med morgonljud. Här lyssnade vi på den man som sjöng från mosken utan högtalare. Sen kom de vanliga ljuden från tuppar, hundar och åsnor och också kvirranden från alla rovfåglar som bor i den övergivna ruinstaden. Vi räknade grovt till 15 par! Fiskegubbarna och de andra männen som kom för sitt morgonbad vid stranden, stojade friskt och badade med sin handduk svept kring baken. Kvinnorna badade i en annan vik och de har alla sina kläder på sig i badet, inklusive sin huvudslöja.
I Suvakin är det ytterst få som har rinnande vatten eller elektricitet. Vattnet körs hem på åsnekärrorna i en tunna som består av två hopsvetsade mindre tunnor. Själva fyllde vi dricksvatten från två tunnor som stod vid platsen där vi gick i land med våra dingar. Att det här är en spännande resa förstår ni säkert, orden räcker inte riktigt till!
Hälsningar från Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Sjörapport. Bokmärk permalänken.