Resebrev nr 86 den 6 mars 2011 från Finike

Resebrev nr 86 den 6 mars 2011 från Finike

Hej igen!

Nu står vi på land med Hilda och gör henne fin. Senast vi gjorde bottenarbeten var i Malaysia så vi var lite nyfikna på hur botten såg ut. Det blev ju bara några få segeldagar i höstas här i Turkiet och det brukar ju växa en hel del på undersidan då båten ligger still. Men det var förvånansvärt lite som satt fast och det tog högtryckstvätten snabbt bort. Så nu är botten målad och skrovet är polerat. Lite andra arbeten är också gjorda. Vi har svetsat fast flaggstångsfästet som lossade för ett tag sedan . Vi har också lossat peket och gjort lite justeringar och låtit snickaren här på varvet tillverka nya teakbrädor eftersom de andra blivit slitna.

Ja, arbetet har flutit på bra och vi har haft fint väder hela tiden. Annars är det ganska obekvämt att bo i båten när den står på land. Det är ett fasligt klättrande upp och nedför stegen och vi kan ju inte använda toan. Men detta tillhör ju seglarkonceptet så det är bara att gilla läget. En som däremot gillar att klättra upp på stegen är en av katterna här på varvet.  Han, eller om det är en hon, tar alla tillfällen i akt att få en bättre utsikt. Och kanske lite mat också för den delen. Men det är en liten argbigga som raskt klöste Lasse i handen då han skulle klia den bakom örat.

En annan stegklättrare hade däremot otur. Det var en fransman som gick uppför stegen till sin båt i strumplästen. Då han var i höjd med badplattformen gled han och tappade fotfästet och for i backen. Han landade på fötterna som tur var, men ena hälen sprack. Nu är han gipsad upp till knät och kommer att vara konvalescent i två månader. Så det gäller att vara försiktig då man har båten på land.

Det trivsamma med att vara på varvet är att många av seglarkompisarna också är här eller slår sina lovar förbi för att kolla arbetet och snacka en stund. Så är det ju hemma i hamnen också . Snälla vänner har vi också som bjuder oss på middag så att vi inte behöver laga så mycket mat. Det är en lyxig känsla att gå iväg och sätta sig vid dukat bord.

På måndag eftermiddag ska vi tillbaka i sjön igen. Den stora kranen, som kan lyfta 80 ton, sköts av varvsarbetarna som är mycket duktiga och försiktiga. Vi känner oss helt trygga i deras händer.

Vi måste förstås också beskriva hur båtarna ställs upp här på planen. De stöttas nämligen bara med vanliga trästockar. Ska man stå uppställd kortare tid slås det inte ens träribbor mellan stöttorna som skulle kunna hindra att arrangemanget gled isär. Det ser mycket primitivt ut och hade vi inte vetat att andra båtar stått här länge utan att något rasat så hade vi varit mycket tveksamma till att ta upp båten här.

Annars har tiden sen vi sist skrev gått väldigt fort. Vi har sysselsatt oss med vardagliga ting, vi har jobbat med underhållsarbeten på båten och lite underhåll på oss själva. Tandläkarbesök syftar vi på, vilket nästan alla seglare passar på att göra eftersom det är så billigt och bra här i Turkiet.

Kanske hade vi tänkt få lite mer kontakt med turkarna, men det har inte blivit så av någon anledning. Det beror förstås på oss själva eftersom vi mest varit i marinaområdet. Men det känns trevligt med kända ansikten i de affärer vi besöker och vi byter lite ord med dem som jobbbar där. Tänker då främst på Felica, tjejen i brödbutiken, som arbetar veckans samliga dagar eller på slaktaren som vet precis hur mycket färs eller köfte, stora färdigkryddade köttbullar, vi brukar köpa. Han som säljer färdiggrillad kyckling vet också att vi vill ha kycklingen delad i två bitar och i båttillbehörsaffären har Lasse fått bra rabatt allt eftersom han gjort sig bekant där. Det svåra är att vi inte lärt oss någon turkiska och turkarna själva är inte duktiga på engelska. De talar hellre tyska fast det finns förstås undantag. Vi brukar ofta ta oss en pratstund och en kopp te hos osthandlaren på lördagsmarknaden eftersom han och hans son talar bra engelska. Vi har testat igenom hela deras ostsortiment och likaså alla olika sorters oliver .

Då Lasse skulle köpa lim i färghandeln härom dagen förstod de inte vad han ville ha. Då gick han till skomakaren och frågade honom. Inte heller han kunde engelska så skomakaren gick in till kemtvätten och hämtade en kund där som kunde prata med Lasse och översätta. Jodå, det fanns lim hos skomakaren. Men först gick de till kiosken och hämtade en petflaska som de sköljde ur och fyllde till hälften. Det hela skulle kosta 20 TL!  Men den är ju bara halv, sa Lasse. Ok sa skomakaren du kan få den för 10TL. Nja, sa Lasse jag tycker att 5TL blir bra. Ok sa skomakaren och tog ett handslag. Han fick 10TL i alla fall och sken som en sol. Sådana affärer är roliga att göra och blir ett härligt och positivt minne.

Våra tidigare planer på att resa med buss till Jordanien och Syrien har vi lagt på is. Det politiska läget i arabländerna försvarar inte en turistresa.

Vi har i stället bestämt oss för att resa hem en tur till Sverige, och den resan startar vi redan i slutet av nästa vecka. Vi har nämligen fått tillfälle att följa med våra vänner på Stressless, Ingmar och Gun-Britt, i deras husbil. Resan kommer att starta härifrån Finike och sedan vidare upp genom Europa. Vi kommer att åka genom Bulgarien, Rumänien, Ungern, Tjeckien och Tyskland. Färjan över till Sverige tar vi i Sassnitz. Vi ser verkligen fram emot att resa genom Europa med bil och så blir det ju fantastiskt att få komma hem och träffa våra familjer och vänner. Så även om vi kommer att lämna ett varmt och vårlikt Turkiet för att besöka kalla Norden, så känns det jättefint. Vi stannar hemma i ungefär tre veckor innan vi flyger tillbaka till Turkiet igen.

Så gott folk, det är inte mycket båtliv just nu men förhoppningsvis ska det bli lite mer av den varan någon gång i slutet av april eller i början av maj.

Vi hörs!                                 

 Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Resebrev nr 86 den 6 mars 2011 från Finike

  1. Hans skriver:

    Jag har sett dom stora gületterna uppallade med enkla stöttor, så då håller det nog för er båt. Här hemma börjar det bli bättre väder, så igår var jag ute på en tur med hojen. Det var bara 3 grader, men solen var lyste på en klarblå himmel så jag åkte en 7 milatur på lite större vägar. Det är fortfarande mycket grus, smältvatten och lite is i skuggan, så man får ta det försiktigt. Men vad gör man inte för att kalla fram våren. Det kommer säkert att bli en fin tur genom Europa för er, vi kan ju höras av när ni kommit ”hem” till Svedala.

  2. Ann-Louise & Janne skriver:

    Hej på er
    Välkommen hem till Svedala igen. Vi kom iväg på vår resa och vårt första besök gick till Georgetown, det var en underbar stad. Tack vare ert resebrev kom vi oxå till denna underbara stad. Nu har vi kommit hem efter 24 underbara dagar i Malaysía och Thailand. Vi hoppades att våren skulle ha kommit längre, men vi är tacksamma att den mesta av snön är borta. Kram till er båda och tat lugnt på vägarna där trafiken är större än på havet 🙂
    AnnLouise & Janne

  3. Axel o Eva skriver:

    Hej go vänner!
    Kul att Ni gör trevliga saker o även planerar en husbils resa vilket kan rekommenderas!
    Själva körde vi 900 mil genom Europa 2008 med mycket fina resminnen i behåll.
    Att Ni fått kämpa lite med ”vårutrustning” gläder oss ty igår gick våran Sid i sjön efter båtvård i nästan minusgrader.?!
    Vi ser fram mot att se Er i Svedala någon gång framgent(kanske” Öppet varv”) eller är månne Hilda på väg mot hemma vatten då?? Vem vet??

    Kramar Axel o Eva o fyrfotingen Ella!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s