Resebrev nr 87 den 22 april 2011 från Finike

Resebrev nr 87 den 22 april 2011 från Finike

Glad påsk på er alla!

En vecka har gått sen vi kom tillbaka till Finike. Allt var sig ganska likt frånsett att våren gjort ett jättekliv och nästan övergått i sommar. De väldoftande blommorna på apelsinträden var nästan överblommade, likaså de vackra mandelträdsblomstren. Men många andra växter var i full blom.

En hel del av båtarna hade lämnat marinan för en ny segelsäsong och en del andra besättningar som haft vintervistelse på annan ort hade kommit tillbaka. Hilda var emellertid sig precis lik såsom då vi lämnade henne.

Fem veckor har vi varit på ”semesterresa” Den 10 maj startade vi resan hem till Sverige i sällskap med Ingmar och Gun-Britt. De har haft sin husbil stående här i marinan och bott i den medan de har arbetat med sin båt Stressless. Men nu hade det tillåtna halvåret för att ha svensk bil i Turkiet gått ut, så det var alltså dags att köra bilen tillbaka till Sverige.

Och vi fick följa med! Lasse och Ingmar turades om vid ratten och Lisbeth skötte hushållet och så kunde Gun-Britt vila sig. Det blev en trevlig färd genom 7 olika länder på 10 dagar. Det mesta blev sett genom vindrutan förstås, men eftersom vi inte körde långa dagar så kunde vi vara lite turister också. Den väg vi valde gick från Turkiet genom Bulgarien, Rumänien, Ungern, Slovakien, Tjeckien och Tyskland. Vi kom med färjan över till Trelleborg.

Vi hade tur med vädret förutom två dagar då regnet öste ner och kylan kröp inpå kroppen. Då var vi i Tjeckien och hade planerat för sightseeing men valet att då köra vidare, var inte svårt att ta. Vägarna genom Europa var övervägande i god kondition och trafiken var lugn förutom runt om och i de stora städerna. Vi hade mycket stor hjälp av en talande GPS-navigatorn som i god tid varnade för nya vägval, hastighetsförändringar och hastighetskontroller. Vi hade läst om långa köer vid gränsstationer, men allt flöt fint. De enda som fick vänta, och vänta länge, var de milslånga köerna av långtradare. Aldrig tidigare har vi någonsin sett så många långtradare! Det var tur att de hade egen kö.

Med husbil är det bara tillåtet att övernatta vid campingplatser eller så kallade ställplatser. Det var lite knivigt att hitta sådana i början av resan eftersom de flesta inte hade öppnat efter vintersäsongen. Ingmar hade emellertid förberett och skrivit till de olika platserna och fått tillåtelse att komma ändå om vi accepterade en lägre standard. Och på så vis är ju husbil lika suveränt som båt, du har med dig ditt eget hus och det är väl egentligen bara ström du vill åt som extra tillbehör. För oss som gjorde premiärtur med husbil är det bara att konstatera att vi känner igen oss i vad som finns i en båt. Stuvutrymmen högt och lågt och en massa fiffiga lösningar på liten yta. Sedan, beroende på vägunderhållet, skramlar det och väsnas under färd så att man får gå runt och palla upp med handdukar, toarullar och glidmattor så att man ska kunna prata med varandra.

Sammanfattningsvis så var det en trevlig färd. Vi fick se mycket intressant och förstås gnugga fram de gamla geografilektionerna för att se hur länderna egentligen låg i förhållande till varandra i de för oss avlägsna och aldrig tidigare besökta länderna. Ländernas respektive valutor har vi redan glömt bort, men småmynten finns kvar i några plastpåsar om utifall vi råkar ha vägarna förbi en annan gång.

Tack Ingmar och Gun- Britt för att vi fick följa med er!

Ni som vill läsa mer detaljer om resan måste absolut läsa Ingmars loggbok nr 172 på www.Stressless.nu.

Det var jätteroligt att få komma hem till våra barn och barnbarn och träffa några av våra vänner.  Tre veckor var i kortaste laget så det blev lite stressigt på slutet. Tack i alla fall för att alla var så rara med logi och trevliga kvällsbjudningar. Vi har mycket att återgälda när vi skaffat eget boende så småningom.

Nåväl, vi bokade flygbiljett tillbaka till Turkiet före högsäsong för påskens skull och för att göra ett stopp i Istanbul. Eftersom vi inte är säkra på att segla dit upp så ville vi passa på att se staden som så många rekommenderat. Och det med all rätta för det var verkligen en trevlig och framförallt spännande stad. Det är den enda stad i världen som ligger i två världsdelar, Europa och Asien. Bosporens vatten rinner genom staden från Egeiska havet och mynnar i norr i Svarta Havet. Sista dagen av de fem dagar vi turistade i Istanbul, gjorde vi en 6 timmars båttur på Bosporen. Det var mycket fint att titta på. Båttrafiken var synnerligen tät och livlig. Dessutom fick vi lite salt luft i näsan!

Det är ju inte Istanbul som är huvudstad nu för tiden, utan Ankara, men det är inte svårt att förstå att staden har varit otroligt viktig på grund av sitt läge. Många har velat härska där och staden har varit både i kristet, då som Konstantinopel, och i islamskt styre. Vissa tempel är byggda under kristen tid men ombyggda till moskéer.

Vi hyrde in oss på ett litet hotell centralt i den gamla delen av staden där de flesta större sevärdheterna är belägna. Som utsikt från frukostrummet hade vi Blå Moskén med sina 6 minareter och 16 balkonger. En moské med 6 torn är ovanligt. Sultanen som beställde bygget fick mothugg av folket som tyckte att han försökte tävla med Mekka (som har just 6). Därför bekostade han en sjunde minaret i Mekka! Massor av blå och turkosa kakelplattor kläder innertaken i moskén, därav namnet.

Vi besökte historiska platser såsom Hags Sofia kyrka, som sägs vara en av världens finaste byggnader, vi beundrade de magnifika mosaikerna i Chora kyrka och vi tittade på Theodosius imponerande murar. Den förnämsta moskén är Süleymanije och den mest populära turistattraktionen är Topkapipalatset, Den senare är sultanernas residens där den kejserliga skattkammaren och haremets lockelser drar till sig tusentals besökare varje år.

En ovanlig historisk plats är Basilikacisternen eller Sjunkna palatset. Det är en del av stadens antika underjordiska vattenreservoarer. Cisternen är stor, 140 gånger 70 meter, och det runda taket hålls uppe av en massa ornamenterade pelare (336 stycken) Anläggningen är från år 532 men glömdes bort och återfanns först i mitten av 1500-talet. 1987 öppnades anläggningen för allmänheten efter en tids renovering. Fascinerande!

Vill man handla ska man ta tid på sig att gå till den Stora Basaren som är inomhus. Där finns praktiskt taget allt du kan tänkas drömma om. Vi gillade bäst att gå i kryddbasaren som ligger i närheten av hamnen. Där köpte vi också en god lunch som bestod av nygrillad makrill och grönsaker mellan vitt bröd. Mums för oss turister som behövde lite gott i magarna för att orka med. Alldeles intill fanns vagnar med nygrillade majskolvar och kastanjer eller varför inte en nybakad simi som är en kringla med mycket vallmofrön på.

För att släcka törsten beställde vi en kopp vanligt the eller äppelte, som är så friskt. Vill man vila benen och är röksugen kan man gå in på ett café och beställa en vattenpipa. Vi fattar inte riktigt vad som är bra med piporna, men populärt är det verkligen i Istanbul

Ja, vi spankulerade runt bland all den gamla kulturen och njöt av det vi såg. Eftersom vi bodde så bra i området, gick vi tillbaka till hotellet efter lunch och tog en siesta innan vi påbörjade eftermiddagspasset.  En dag satte vi oss på spårvagnen och åkte hela rundan och fick en bra bild av staden till en billig penning. 

Vi gillade verkligen det vi såg i Istanbul, en livlig stad, både europeisk och österländsk, tilldragande och med mycket hjälpsamma och trevliga människor. Vi åker gärna dit igen!

Klockan åtta på kvällen steg vi på en nattbuss som på 14 timmar körde oss ända fram till Finike busstation. Det fanns betjäning ombord som bjöd på te, vatten, juice och kex och flera gånger stannade vi för matpaus eller toalettbesök. Lite stela i kropparna blev vi förstås men turen var helt OK och bussarna fina. Dessutom kunde vi få med allt vårt bagage på 60 kilo, vilket hade varit omöjligt på inrikesflyget.

Det är den långa fredagen idag, och det var ju bra så att detta blev skrivet. I morgon ska vi måla ägg, pynta med lite kycklingar och påskris och sedan ska vi dricka OP. Sill finns inte att köpa här och den fick inte plats i vår packning. Det är vi lite ledsna för men vi ska äta på restaurang i stället.

Om drygt en vecka kommer våra vänner Britt och Leif hit. Vi hoppas på fint segelväder så att vi kan göra vårens premiärtur tillsammans med dem.

Ha det gott alla vänner och ha en riktigt fin påskhelg!

Kramar från Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Resebrev nr 87 den 22 april 2011 från Finike

  1. Ingemar Lindström skriver:

    Tack för trevligt resebrev.
    Alltid spännande att följa det som Ni skriver.
    Hälsn
    Befälsgatan 6/Kviberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s