Resebrev nr 89 den 25 mai 2011 från Kos

Resebrev nr 89 den 25 maj 2011 från Kos i Grekland

Hej igen!

Tre nya öar har vi besökt sen vi lämnade Turkiet. Det är Symi, Nisyris och Kos som alla ligger i den Dodekanesiska ökedjan. Man kan säga att den börjar vid Rhodos i söder och sträcker sig upp mot Kos och Patmos i norr, så kan ni kika på kartan och se var vi håller till.

Vi bestämde oss för att börja med en nattsegling från Kekova i Turkiet till ön Symi, eftersom vi ville göra inklareringen till Grekland där. Vi siktade på en ankarvik i södra delen av ön som heter Panorimiti. Det blev en fin tur på ungefär 20 timmar. Det blev mest motorgång, men havet var stilla, och det var mycket att titta på under vägen. Öarna i kustbandet har högre och brantare berg än vi förväntat oss. Många segelbåtar var i rörelse och på natten passerade vi en fartygsled med ganska mycket trafik. En vacker fullmåne lyste upp natten för oss. Rhodos norra del lystes upp som från ett stort nöjesfält. Vi tog tillfället i akt och checkade att alla våra instrument fungerade som de skulle. Dessutom hade vi sällskap med Stressless, så det gällde ju att titta till varandra och prata lite strunt över WHFen.

Symi

Det var fantastiskt att tidigt på morgonen komma in i den mycket stillsamma Panormitisviken. Den hästskoformade hamnen inramades av vita byggnader där ett stort klocktorn tornade upp sig. Den sägs vara en kopia från ett torn i Izmir i Turkiet och har massor av träsnidade detaljer. Här finns klostret med en känd ikon av ärkeängeln Mikael som är sjöfararnas skyddsängel. Många sjömän har genom tiderna vallfärdat hit och skänkt gåvor. En del av detta silver och guld fanns utställt i museet.

På innergården i klostret fanns ett vackert, så kallat choklakia- mosaikgolv. Det är dekorativa mosaikgolv som är gjorda av havsstenar, oftast svarta och vita. Det är både konstfullt och även praktiskt utförda. Kan man hålla mosaiken fuktig hjälper den nämligen till att svalka husen på sommaren!

Vår avsikt var att vila ut under dagen, men då klocktornet klämtade varje halv och hel timme var det lite svårt att vila. Dessutom ryckte det i Stressless upptäckarlusta så vi beslutade att ta oss in till staden Symi för inklarering.

Bussen som kanske skulle komma klockan 11, kom aldrig. Därför stannade vi en taxibil som just kom förbi, och åkte med den över ön på branta slingriga väger till stan Symi i norr. Det var en fantassisk vy över ön då vi kom högt upp. Chauffören stannade vid flera utsiktsplatser så att vi kunde fotografera.

Inklareringen var enkel för oss medan Stressless hade otur (anledningen kommer han säkert att berätta om i sitt nästa resebrev!) Vi gjorde i alla fall en kortare promenad i stan och åt lunch.

Sedan kom vi på att vi kunde passa på att klarera ut också eftersom vi ändå var där!!! Vi har inte riktigt fått klart för oss vilka regler som gäller i Grekland för sjöfolk som vi. Vi har läst om att man ska ha en särskild bok som ska stämplas vid varje nytt ställe. Då vi frågar efter boken får vi inget svar. Det lär väl visa sig under vägen vad det är som egentligen gäller.

Symi var en vacker stad och låg strategiskt mycket fint. Men som turistorter ibland blir, var det för mycket larm och souvenirbutiker för att vi skulle gilla läget. Sömnbristen gjorde säkerligen sitt till.

Nåväl, som avtalat blev vi körda tillbaka av samme trevlige chaufför som hade mycket att berätta för oss. Och våra båtar låg kvar på samma ställe i viken men det var betydligt fler andra båtar som också hittat dit. Det var inga problem med sömnen den natten!

Vi stannade en dag till och tog härliga promenader i omgivningen.

Morgonen därpå gav vi oss iväg igen för att segla mot Nisyros. Här skildes då våra och Stressless vägar åt då de satte kurs norrut mot Kos. Deras planer är att segla till Slovenien och därifrån ta sin båt till Östersjön med en landtransport. Vi håller tummarna för att allt ska gå bra för Ingmar och Gun-Britt.

Nisyros

Den här ön är nästan helt rund och kanske främst känd för sin ännu aktiva vulkan. År 1422 hade den ett våldsamt utbrott och den höga toppen försvann helt. Efter det så pyser det och mullrar men vulkanen är vilande och det är så gott som riskfritt att gå ner i dess inre del.

Vi hyrde en vespa för en dag och gjorde sällskap med ett danskt par Per och Marianne på segelbåten båten Yotti. Som kuriosa måste vi förstås berätta att detta par är vänner till våra danska vänner Anne och Flemming! Återigen bevisas att världen är liten!

Ön är inte större än att man hinner se sig omkring ordentligt på en dag. Vi fick ett bra turförslag (på svenska!) från uthyrningsfirman, så det följde vi helt. Det blev besök i några fina byar och kyrkor innan vi kom fram till vulkanen. På grund av den bördiga lavajorden var växtligheten rikare i området och ögat njöt av fin blomsterprakt. Kul att se blåklint och prästkragar.

Nere i vulkanen var det däremot inga blommor. Det var ångande varmt och svavelångorna retade luktsinnet. Som ruttna ägg är en passande beskrivning! Men det var på sitt eget sätt ändå vackert med det gulfärgade svavellagret och de rostfärgade områdena i kontrast till de bubblande grå lerhålen där det mullrade som mest från underjorden. Varmvattnet som rann i strilar på sina ställen, kunde man snabbt fått brännsår av om man satte fötterna på fel ställe. Temperaturen är nästan vid kokpunkten.

Efter vulkanbesöket åkte vi till byn Nikia som sägs ha blivit vald till en av Greklands vackraste. Vi har inte sett så mycket av landet ännu, men det här var onekligen ett vackert ställe. Placeringen högt uppe på toppen av ett berg, de vitmålade husen med blå dekorationer och som klängde sig fast vid berget och inte minst alla blomsterkrukor som pyntade utsidorna, ja allt detta gjorde naturligtvis sitt till. Det var onekligen ett oerhört fint ställe och det var rofyllt att gå genom de trånga gränderna. Vi var inne i en liten fin kyrka med vackra målningar. Men den vackraste var den lilla krokiga damen som ansvarade för kyrkans skötsel. Hon log med sitt skrynkliga ansikte och klappade om oss. Hit skulle vi kunna tänka oss att återkomma.

Andriotis hette restaurangen som serverade lunch. Och med den äran! Vi testade grekisk sallad och sedan kanin. Gott, trevligt och prisvärt!

Huvudstaden Mandraki fick avsluta dagen vespatur. Där var vi och kikade på en gammal fästning från Medeltiden och sedan strosade vi i stans trånga gränder. Denna plats är fylld med tavernor och butiker och på kajen trängs turbåtar och bussar som ska ta gäster till vulkanen.

Ön Nisyros får idag, förutom turistnäringen, sin inkomst från pimpstenbrottet på den lilla ön Gyali, ett stenkast från huvudön. Pimpsten säljs förstås också som souvenir.

Kardamaina, Kos

Endast 10 NM från Nisyros ligger Kos och vi la till inne vid kajen i den lilla orten Kardamaina.  Vi läser i guideboken ” K. var en gång en liten stillsam fiskeby, berömd för sin keramik. Idag öns största turistort, prålig, bullrig och full av brittiska och skandinaviska turister. Många gyllene sandstränder och ett hektiskt nattliv…..”

Och hit åkte vi, det stillsamma gamla paret! Nåja, danskarna på Yotti hade varit här och sa att det inte var så farligt så det var väl värt att pröva. Dessutom är det gratis att ligga här vilket inte är att förakta. Vi var dessutom nödgade att ta oss in till en glasögonbutik för att reparera eller alternativt köpa nya bågar till Lisbeths glasögon. Den ena skalmen hade brutits av . Förmodligen efter alltför hårt tryck av hjälmen då vi åkte vespa. Nåväl, det blir ju lite panikartat då man inte har glasögonen på sin näsa och de gamla reservglasögonen inte längre håller måttet.

Vi tog lokalbussen in till staden Kos och trodde vi måste ge upp hoppet efter besök i fyra butiker. Ingen kunde, eller läs kanske ville, hjälpa oss. Vi var beredda att resa över till Turkiet för att vi visste att vi kunde få hjälp där. Eller vi spekulerade i hur länge det kunde ta att skicka hem och åter till Sverige. Ja, idéerna for runt i skallarna. Den femte och sista butiken blev räddningen. Bågen kunde inte räddas men däremot hade de en liknande som kunde sättas på de gamla glasen. Kan ni vänta en timma? frågade den vänlige mannen. Han gav oss också 25 % rabatt utan att vi själva prutade.

Lite sightseeing gjorde vi i stan under tiden och lunch åt vi också. Dessutom skaffade vi ett grekiskt telefonnummer ( 0030 6971768281 ) till vår svenska telefon. Sedan var vi nöjda med besöket utan att känna oss lockade att komma tillbaka.

Denna lilla nöjeshåla är faktiskt riktigt fin. Vi ligger som sagt i hamnen och på dagarna råder lugnet självt. Här finns en bra matbutik, vi har fyllt upp med diesel från tappstationen och vi har fyllt vatten i alla tankar. Ström tar vi från en pållare på kajen. Vi har ingen aning om vem som betalar detta för oss Internet kommer vi inte åt från båten men det finns gott om caféer med den servicen.

Allt var packat och klart för dagens seglats norrut mot Kalymnos. Men då vi vaknade i morse var det hotfullt svarta moln på himlen, så vi drog ner rullgardinen igen. Det kom några skurar, men vårt beslut att stanna kvar var inte svårt, trots att det i natt var riktiga kalas med hög musik. Men man somnar!

Vi hörs igen!

Lisbeth och Lasse

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Resebrev nr 89 den 25 mai 2011 från Kos

  1. blogghilda skriver:

    Ni har det för bra, här har varit en kall vecka med regn och blåst. Ni får inte glömma att gå till Santorini ( Thera ) en riktig turistfälla men mycket vacker och sevärd.
    Några bilder jag tog där när vi var där med båten sist.

    Bilder Santorini

    // Hans

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s