Resebrev nr 90 den 5 juni 2011 från Patmos

Resebrev nr 90 den 5 juni 2011 från Patmos

Hej igen!

Kalymnos, Leros, Arki och Patmos är de senaste öarna i Dodekaneserna som vi nosat på.

Vi börjar med Kalymnos

Ön är framförallt känt för sitt tvättsvampsfiske, men handeln har på senare år fått problem med sjukdomar på svampen. Svampen var förr mycket eftertraktad, dels för att vaddera rustningar vid sultanens hov och sen inom kosmetik och industri. Det finns ett museum i staden Pothia som visar primitiva dykningsmetoder från första början. Då fick dykarna binda fast ett bälte med stenar runt midjan för att komma tilläckligt djupt ner. I alla souvenirbutiker står överfulla korgar med olika sorters svampar.

 Vi lade oss till vid kajen i Vathi. Inseglingen var så vacker eftersom de höga bergen på båda sidor om den lilla trånga inseglingen tog bort all vind och allt blev så tyst och stilla. Massor med rosa blomster klädde bergskanterna och vi hörde bara stilla fågelsång. Men väl inne vid byn var det pojkar som hade klättrat upp på bergskanten och hoppade med förtjusta skratt ner i vattnet.

Dagen efter steg vi upp tidigt och tog en buss in till Pothia stad. Väl där bestämde vi oss att ta ytterligare en annan buss upp till norra delen av ön till en liten by som heter Emporelos. Det är ingen stor ö så vi var där efter en dryg timma. Det var en fantastiskt vacker väg med vidunderlig utsikt så vi var helt hängivna. Vi satt naturligtvis på rätt sida i bussen för att titta ut över havet och på alla öar runt omkring. Då vi vände på huvudet var vi tvungna att le en smula. På bussen var det nämligen ett gäng med bergsklättrare och samtliga satt med huvudena åt andra hållet och studerade de olika klippformationerna på bergsidan. Man kan ha olika intressen helt klart!

Vi hade en härlig dag med flera timmars vandring i trakten och vi var mycket nöjda med dagen då vi så småningom kom tillbaka till båten på kvällen. Vår busschaufför hade en del bekymmer att ta sig fram med sin överdimensionerat stora buss som inte var anpassad för de smala gränder som gick genom de små byarna. På ett ställe fick en person springa iväg och hämta en man som var i kyrkan men som hade parkerat sin bil lite väl långt ut i vägen.

Under dagen hade det kommit kraftiga vindbyar in i hamnen, så Hilda hade blåst in med fören i piren. Båtgrannar hade varit ombord och tajtat upp kätting och förtöjning och det var vi förstås väldigt tacksamma för.

Kvällens show bestod av tre sällskap som med vardera fem män ombord som skulle lägga till vid kajen med sina jättestora hyrbåtar. Det var lite svettigt att bara titta på och lite förtvivlat för den båt som redan låg där och fick sitt ankare uppdraget. Allt rättade till sig så småningom och sedan blev det fest. Vi var sedan inne i byn och tittade på ett grekiskt folkdanslag som dansade till en liten orkester. Trevligt!

 

Leros

 

I södra ändan av Leros hittade vi en skyddad ankarvik som hette Xirokampos. På väg dit vad det något som fastnade i propellern, men inte värre än att vi kunde fortsätta med motorn. Då Lasse senare dök ner och inspekterade, var det en tjock plastpåse som snurrat sig fast. Det gick enkelt att skära loss den med en kniv. Det vi hittills sett av Medelhavet är lite beklämmande eftersom det är mycket skräp men framförallt plast som flyter omkring. Ser vi något större svänger vi förstås, men mycket ser vi inte som finns strax under ytan.

Vi undrar också över det lilla djurliv vi ser ute till havs. Vid tre tillfällen har vi sett delfiner, men bara några enstaka. Vi har heller inte sett så mycket fågel och fiskekroken är lika tom då vi drar upp den som då vi slänger i den.

Nåväl, vi tog dingen in till den lilla byn och gladdes över all blomsterfägring. Här bodde det folk med gröna fingrar minsann. Det fanns också en liten kiosk som sålde påfyllnadskort till telefonen. Eftersom vi behövde hjälp med att installera kortet då det bara var grekisk text eller grekisk röst i telefonen, bemödade sig två kvinnor att ordna med detta. En timma höll de på innan det var klart. Vi var jätteglada och det var också dem. Vilken service!

Vi fick faktiskt en liten show i denna viken också. Det kom in en stor hyrbåt med sju män som skulle lägga sig vid en ledig boj. Det var förmodligen en sak som de aldrig gjort tidigare och då är det inte lätt. Det vet vi för det har varit en första gång för oss också. Men det är förvisso inte tråkigt att vara åskådare! Efter många om och men, skratt och förmodligen svordomar och en tappad båtshake, fick de så äntligen tag i den lilla guppande orange bollen. En man som stod på stranden fick veckans gladaste skratt att klinga utöver viken.

Vi gillar bäst att ligga för ankare i någon skyddad vik. Det är fröjdesamt att vakna tidigt på morgonen till ljudet att den hesa tuppens galande, till bjällrorna som getter och får har runt sina halsar och till fåglar som kvittrar eller som i Leros vik, duvornas kuttrande. Hundarna som skäller kan vi vara utan. Nästan helt har vi glömt bort hur ofta vi vaknade klockan fem av böneutroparna i Turkiets minareter!

I Grekland kan man också ligga inne vid stadens kaj, vilket vi gjort några gånger. Hittills har vi inte betalat någon avgift för det men då är det oftast ingen tillgång till vatten eller ström. Det blir förstås inte den ron att ligga så. Trafik både i hamnen och på land och det blir dammigt. Man kan förstås inte heller vara så privat som man skulle vilja vara.

Arki

På väg till ön Arki stannade vi en natt i en liten vik på ön Lipsi men vi var aldrig iland där, utan badade och gjorde lite småsaker ombord i stället. Lasse hittade äntligen felet till varför vi inte kunde ta emot mail på sailmailadressen. Det var en inställningsknapp vi kommit åt bara så nu funkar det som det ska igen. Sedan var det bara två timmar med motor till Arki, ön som nog har i särklass den mest skyddade viken för vindar från samtliga håll. Arki var en lugn liten plats, Port Augusta hette platsen vi var på. Det fanns två tavernor, en minimarket som ännu inte öppnat för säsongen, ett ställe där vi kunde duscha för 2Euro och så några rumsuthyrare. Vi undrar hur man kan försörja sig där? Fritidsfiske, får och getskötsel. Något mer såg vi inte till. Men kanske något annat planeras då vi läste på stora skyltar hur mycket pengar som EU satsat på en jättestor ny pir. Den var fin men hade redan fått törnar som inte var reparerade. Färjor anlöpte några dagar i veckan med proviant, bröd bland annat, som alltså inte bakades på ön.  EU-pengar hade dessutom betalats för ett jättestort område med markplacerade solcellspaneler. Vi gjorde långa härliga vandringar i omgivningarna och njöt av storslagna vyer över det glittrande havet. Titt som tätt fick vi öppna och stänga grindar som var där för att hindra får och getter att komma förbi. På några ställen såg vi skyltar om ledig mark. Kan det vara något kanske?

Patmos

Så blev det då äntligen en efterlängtad och riktigt fin segling över till Patmos. Visserligen tog det bara två timmar att komma hit, men Lasse sken ikapp med solen och kollade så att segel och rev fungerade som det skulle. Vi har inte haft tillräckligt med vind tidigare i säsongen så vissa moment känns lite ringrostiga. Tilläggningen mot kajen i Scala blev ingen succé. Vid första försöket släppte ankaret (vi går alltid in med fören i motsats till de allra flesta andra som backar in) Vid andra försöket fick vi hjälp med linor men de hamnade över pulpeten så vi var tvungna att släppa och gå ut igen. Tredje gången gillt trodde vi ända till kvällsblåsten kom och drog upp ankaret så vi gick emot kajen. Då blåste det så kraftigt så vi kunde inte ta oss ut och göra om försöket. Vi fick hjälp att dra oss in mot kajen och lägga oss bredsides där. Det fanns gott om plats som tur var. Pust! Vi hade tänkt lägga oss för ankare i viken dan därpå, men beslöt oss för att stanna kvar där vi nu ligger. Lite väl mycket plats tar vi förstås upp genom att ligga så men å andra sidan är det inte fullbelagt så…!

Hit till Patmos kom vi inte bara för att tanka diesel och vatten, att tvätta och handla färskvaror utan också fylla gasol. Det fanns tyvärr ingen gasol att fylla här då vårt system inte passar. Nu får vi byta till grekisk standard så vi har köpt en ny flaska.

Turistbroschyrer för Patmos har Johannesklostret på sin framsida.  Patmos kallas för Egeiska havets Jerusalem och har religiös betydelse både för ortodoxa och västerländska kristna. Evangelisten Johannes kom hit år 95 e.Kr. men själva klostret grundades år 1088. Patmos är centrum för pilgrimer och turister och kryssningsbåtar har gott om plats i den skyddande viken. Själva klostret ligger på höjden och ser på håll ut som ett sagoslott. Runt klostret klänger sig de vitkalkade små husen och själva platsen heter Chora. Det går en gammal kullerstensväg dit upp som man kan gå, eller åka buss upp och gå ner som vi gjorde. Klostret ska vara ett av de rikaste och mest inflytelserika i Grekland. Skatter förvaras i museet.  Det var lugnt och fint däruppe. Vi imponerades av de otroligt skickligt utförda mosaiktavlorna och vi tyckte det var spännande att gå i de smala gränderna i stan. Men ibland kan det vara svårt att ta till sig alla berättelser om religiösa ting, det blir liksom lite för mycket av guld och dyrkansbilder.

I morgon ska vi försöka knixa oss ut härifrån och lyckas det, ställer vi GPS:en med riktning på ön Levitha som ligger ungefär 24 NM söderut.

Greklandshälsningar från Lisbeth och Lasse

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Resebrev. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s